Olle föddes 1933 och växte upp i Jönköpings gamla brandstation vid Kyrkogatan där hans far var brandförman och senare brandmästare. Den intressanta uppväxtmiljön var spännande och gjorde Olle till en kreativ ung man med många strängar på sin lyra. Tidigt blev Olle intresserad av kemiens värld. I Högre Allmänna Läroverket blev såväl elever som lärare imponerade av Olles kunskap och han fick redan i 15 års ålder möjlighet att utnyttja skolans laboratorium – ett unikt förhållande. Han startade också Naturvetenskapliga Föreningen vid skolan.
Men Olle var inte bara den tidens kemi-nörd utan en synnerligen påhittig, kreativ och för sina skolkamrater inspirerande kraft, vilket bland annat resulterade i att ytterligare fyra Klasskamrater blev kemister. Efter snabbt genomgången kemiutbildning på Stockholms Universitet växlade Olle om sitt intresse till genetik och växtfysiologi vid Uppsala Universitet, där han också doktorerade 1967.
Under tiden (redan i gymnasiet) hade han mött sin underbara fru Monika Waldinger också hon från Jönköping. 1964 blev Olle inbjuden att komma som forskare till Carnegie Institution vid Stanford i Californien där han som professor byggde upp ett berömt laboratorium. Han gjorde omfattande forskningsarbete kring fotosyntesen i USA, i Australien och Amazonas. Olle blev invald i ett flertal vetenskapliga akademier i USA, Australien, samt blev utländsk ledamot i Kungliga Svenska Vetenskapsakademien.
Förutom flera amerikanska och australiensiska priser fick han det prestigefyllda Linne-priset för sina epokgörande insatser om växters fysiologi, dvs hur olika växter anpassar sig till olika växt- och klimatområden.
För oss nära klasskamrater och nära vänner till familjen har det varit en förmån att kunna ta del av Olles omfattande kunskaper och att ha Olle och Monika som vänner under ett långt liv. Olle var också en stoisk kämpe vilket han visade utan klagan under sin tvååriga lidande av bältros och andra sjukdomar.
Med saknad av skolkamraterna