Wivi föddes 1924 på gården Tvetaberg i Tveta socken i Sörmland där föräldrarna arbetade i jordbruket. Wivi var den första i en syskonskara på fem.
Som liten flyttade hon runt i Sörmland och Uppland, allteftersom föräldrarna hittade bra gårdar. Det blev många flyttlass. Wivi gick sjuårig folkskola och på sommaren efter skolavslutningen gick hon på skolkök. Wivi var duktig på att baka. Det var alltid hon som bakade julkakorna. En av favoriterna, som aldrig saknades vid högtidliga tillfällen, var drömmar. Där var hon oöverträffad!
Wivi hjälpte sina föräldrar på gårdarna, skötte djur, hässjade hö, ansade rabatter, arbetade i trädgården och hjälpte till i hushållet. En speciell händelse som Wivi mindes från sin ungdomstid var när hon och hennes yngre syster, Maj-Britt, gick Riksmarschen, en tio km lång gångtävling mellan städer som arrangerades för att stärka folkhälsan och fosterlandskänslan. Detta var år 1940, mitt under beredskapstiden.
1945 flyttade familjen till Stora Vallby i Östuna socken i Uppland där de hade köpt en stor och fin gård, efter många år som arrendatorer. De bodde på gården och drev jordbruket ända till 1965. Då såldes gården och familjen flyttade in till Uppsala, till ett hus på Tallbacksvägen i Norby. Wivi fortsatte att stödja sina föräldrar och tog hand om hus och trädgård. Efter att pappa Reimer dött flyttade Wivi och mamma Edith in till stan, till en fin trea på Rundels gränd i klassiska Uppsalakvarter. Där bodde Wivi kvar till sin död.
Wivi var närvarande i nuet och hade alltid något som hon såg fram emot. En av årets höjdpunkter var Vasaloppet som hon följde varje år. Hon älskade årets första färskpotatis och ängsblommorna under tidig sommar. Wivi var omtänksam. Hon kom alltid ihåg födelsedagar och namnsdagar. Hon tyckte om att umgås och prata om stort och smått. Hon lämnar ett stort tomrum efter sig.