Vi minns Sten med värme och stor respekt. Han var under många år en uppskattad och omtänksam medarbetare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och utmärkte sig genom karismatisk personlighet och skarpt intellekt.
Sten var på många sätt före sin tid. Redan i sin doktorsavhandling ifrågasatte han på vetenskaplig grund den rådande tidsandan med ökande användning av kemiska bekämpningsmedel. Han talade om hållbarhet innan begreppet kom i allmänt bruk och insåg tidigt att forskning och undervisning vid SLU behövde handla om mycket mer än att öka produktionen. Produktionen borde ske med miljöhänsyn, med omsorg om lantbrukets djur och om de som arbetade i lantbruket. Han pekade också på vikten av att integrera stad och land.
Som statsagronom vid Institutionen för växtodlingsvetenskap ledde han den mycket uppskattade kursen om växtföljder och odlingssystem, där han på ett inspirerande sätt kopplade ihop jordbrukskunskaper med insikter i de stora hållbarhetsfrågorna. Under den stormiga perioden kring ekologiskt lantbruk under 1980-90-talen uppmuntrade han miljöintresserade studenter vid SLU som ställde kritiska frågor om det industrialiserade jordbruket. Sten kom att inneha den första professuren i Sverige i alternativa produktionsformer i jordbruket och ledde också de första forskningsprogrammen inom området. Det var en viktig period för forskningen inom ekologiskt lantbruk. Under perioden 1983 till 1989 var han dekanus vid jordbruksfakulteten vid SLU där hans insatser innebar ett paradigmskifte även inom det konventionella jordbruket där nu hållbarhetsfrågor gjorde sig alltmer gällande. Han var också ledamot i styrelsen för två internationella forskningsinstitut inom jordbruksområdet (CGIAR).
När man betraktar Stens gärning blir det tydligt att han betytt oerhört mycket för SLU och för den fördjupade kunskapen och diskussionen kring framtidens hållbara livsmedelsproduktion. Hans entusiasm och kunniga argumentation gjorde avtryck hos oss kollegor och i jordbruksdebatten.