När Sten en period under 1980-talet var dekanus vid lantbruksuniversitetet vidgades tankesfären. Han förde in etiska, kulturella, sociala och ekologiska perspektiv i synen på lantbruket och manade oss att se människan som en del av allt levande. Vårt övergripande mål för framtiden, sa han, är fördjupad gemenskap, rättvis fördelning och hushållning med jordens resurser. Sten återkom ofta till sina erfarenheter som uppvuxen på ett jordbruk i nordvästra Skåne. Vi saknade inget mer än pengar, sa han, och framhöll intelligensen i den dåvarande bördighetsuppbyggande odlingen med djurhållning och växelbruk. Som nu ersatts av det fossilbränsledrivna och kemikalieintensiva jordbruk som Sten betraktade som kortsiktigt produktivt och långsiktigt utarmande. Sten var en fängslande och efterfrågad föreläsare och mötte stor uppskattning. Han var noga med saklighet i sina argument. Dock var hans budskap obekvämt för många. Stens tankar tillhör framtiden och vi är många som håller dem högt och för dem vidare.
Vi var fyra vänner som återkommande träffades för lunch i Saluhallen i Uppsala. Vi samtalade om lantbruket, lantbruksforskningen och samhället. Sten kallade det överläggningar. Samtalen ville aldrig ta slut. Matsalen hann bli tom och borden avtorkade innan vi lämnade platsen förvissade om att snart ses igen. Sten hamnade ofta i centrum. Vi andra prövade våra tankar mot hans kunskaper och erfarenheter. Vi diskuterade, ifrågasatte och trivdes. Före jul kom Sten till våra överläggningar med ett omsorgsfullt inslaget äpple till var och en. Äpplena kom från hans trädgård. Han berättade med inlevelse om sortens historia och smak och andra egenskaper. I januari skördade han med frusna fingrar ympkvistar som han noggrant etiketterade och förvarade för senare ympning. Vi åt frukten med vördnad. Det är så mycket vi ville fortsätta överlägga om med Sten. Nu är det smärtsamt tomt. Vi saknar en varm vän.
Sten talade med stor värme, stolthet och glädje om sitt familjeliv med Kerstin och övriga medlemmar i familjen. Våra tankar är med dem.