Han växte upp i Tensta församling, där föräldrarna var lantbrukare på prästgården. Hans familj bestod av en stor syskonskara. När Roland var 15 år avled hans far.
Studier på Wiks folkhögskola och fritid ledde fram till en socionomexamen med inriktning på kommunalkamrer.
Roland var 1971–1973 kommunalråd för fastighetsfrågor, och därefter finanskommunalråd och kommunstyrelsens ordförande i Uppsala åren 1974–1980.Hans politiska gärning karaktäriserades av sträng hushållning med skattebetalarnas pengar, vilket medförde att kommunalskatten var oförändrad under hela hans tid som finanskommunalråd.
Nuvarande Uppsala kommun bildades 1974 genom sammanläggningar med omkringliggande kommuner. I det kommunprogram som utformades satsades på tillväxt på landsbygden och orter runt Uppsala. Under Rolands ledning lades grunden till, att Uppsala idag har en levande landsbygd.
Under 1970 talet fick han arbeta med konsekvenserna av att många av stadens välkända företag tvingades lägga ner eller flytta sin verksamhet till andra orter. Han såg då till att det utarbetades ett näringspolitisk program som vägledning för kommunens agerande i kontakt med företagen.
Under den här tiden väcktes också hans intresse för industrihistoria som resulterade i boken "Industristaden Uppsala" och senare "Industriepoken i Uppsala". Dessutom verkade han som ordförande i Uppsala Industriminnesförening under 6 år.
För sina insatser att levandegöra det industrihistoriska kulturarvet belönades han 2008 med Upplands fornminnesförening och Hembygdsförbunds hedersmedalj.
Inför Centerpartiets 100-årsjubileum 2016 togs under Roland Agius redaktörskap fram en jubileumskrift, Ett sekel av närodlad politik.
Vi har ätit luncher på ett och samma näringsställe sedan 2005. Men när det var Rolands tur att stå för värdskapet bjöd han generöst hem till sig och Gunnel. Det blev långa och trivsamma samtal om allt från världsläget till vad som händer lokalt.
Roland hade högt anseende inom partiet som med sin erfarenhet och politiska fingertoppskänsla varit den som dagens partiföreträdare vänt sig till för att resonera om knepiga frågor.
Vi kommer att sakna Roland, Men inser att saknaden är störst i hans familj, som han var så stolt över.