Minnesord över Per-Erik Nistér

Per-Erik föddes 1946 och växte upp i Norrbottens och Västerbottens län. Efter juridikstudier och notariemeritering påbörjade han 1976 sin domarutbildning i kammarrätten i Sundsvall. Efter assessorsförordnandet började han 1980 på budgetdepartementet (senare finansdepartementet) som rättssakkunnig. Där stannade han till 1988 då han började en anställning som jurist på Livsmedelsverket. År 1990 blev han chefsjurist där. 1996 utnämndes han till rådman i länsrätten i Uppsala län, sedermera förvaltningsrätten i Uppsala, där han tjänstgjorde fram till sin pensionering 2013. 

Vid sidan av arbetet som rådman hade Per-Erik flera uppdrag, bland annat som utredare, ledamot i Domstolsverkets internationella expertgrupp och som författare i lagsamlingen Karnov. Från 2014 var han ersättare för ordförande i den regionala etikprövningsnämnden i Uppsala för att från den 1 januari 2020 bli ordförande i avdelning för medicinsk forskning i den nya Etikprövningsmyndigheten. Efter pensioneringen fortsatte han att arbeta som förstärkningsdomare på förvaltningsdomstolarna i Stockholm och Uppsala.

Vi lärde känna Per-Erik som kollega vid olika tidpunkter under hans karriär men framför allt på länsrätten eller förvaltningsrätten i Uppsala. Han var varm och generös och ställde alltid upp för sina kollegor. Han var också en mycket skicklig domare med en arbetskapacitet långt utöver det vanliga. Han var en utmärkt handledare för yngre och nyanställda. Åtskilliga är de yngre jurister som efter att ha arbetat tillsammans med honom bestämde sig för fortsatt arbete inom Sveriges domstolar. Några av dem är i dag domare på olika domstolar i landet. Han var också mycket uppskattad av de fördragande juristerna.

Per-Erik var alltid mån om att bemöta parterna rättvist och med respekt. Han var uppriktig och rak i kommunikationen men också en mycket god lyssnare som fick personer att känna sig sedda. 

Till allt detta kommer att Per-Erik var en mycket trevlig och lättsam person att arbeta tillsammans med. Han deltog med glädje och stort engagemang i de sociala aktiviteter som förekom på domstolen. Som ett exempel kan nämnas när han på en personalfest, efter att ha fått detta i uppdrag tillsammans med bland andra lagmannen, iförd gyllene skor, framförde Herreys låt "Diggi loo diggi ley" inför en jublande publik. Det finns säkert alltjämt någon medarbetare på förvaltningsrätten i Uppsala som minns detta.

Hustru Monica omvittnar att Per-Erik njöt av att arbeta som pensionär och att få vara en aktiv del i arbetet på domstolen. Det har varit en stor ynnest att ha fått vara Per-Eriks kollegor och vänner.