Mirjam Annikki Elmiina föddes i Finland. När kriget kom tvingades mor och barnen fly. Mirjam berättade för mig om sina minnen från andra världskriget, starka minnen som etsade sig fast. Hon återkom alltid till att hon aldrig var rädd, Mor var ju med. Familjen återförenades efter kriget och livet fortsatte. Mirjam var sportintresserad och hade många likasinnade kamrater, däribland en pojke som hette Antti. Han var väldigt förtjust i den söta lilla Mirjam. De blev ett par och under 50-talet fick de två barn, Harri och Leena.
I början av 60-talet tänkte Mirjam och Antti flytta till Kanada men av flera anledningar flyttade de till Sverige i stället. Tanken var att de skulle stanna ett år, men de blev kvar. De kom att bo i Örebro men flyttade sedan till Eskilstuna. Många är de minnen Mirjam berättat om de nästan 30 lyckliga åren i Eskilstuna. Mirjams och Anttis äktenskap var ”före sin tid”, det var mycket jämställt. De hjälptes åt med det mesta och under åren Antti utbildade sig till ingenjör var Mirjam huvudförsörjaren. Hon arbetade med administration, sista arbetsplatsen var skolförvaltningen i Eskilstuna där hon var kansliföreståndare.
Mot slutet av 90-talet blev Mirjam och Antti Uppsalabor och flyttade in i sitt lilla parhus. Mirjam skapade snabbt fina vänskapsrelationer med många av sina nya grannar. Hon har under de 21 år hon bodde på Herrhagsvägen kommit att betyda mycket för många. Hon har behållit kontakten med ett antal som flyttat, likaväl som hon etablerat kontakt med nya som flyttat in.
Mirjam tyckte om att sy, brodera, läsa och att lösa korsord. Hon uppskattade att resa, sista åren blev det dagskryssningar till Åland tillsammans med sonen Harri eller med mig.
För mig var Mirjam så mycket, min granne, husvaktare, tomatvattnare, kattpassare, fadder, Rebeccasyster och extramamma. Men först och mest var hon min vän. Mina fina minnen kommer jag att vårda ömt. Mirjam var Rebeccasyster sedan 29 år och det var hon i själ, hjärta och sina gärningar. Som min fadder var Mirjam fantastisk och vi har följts åt till logekvällar och lägerträffar.
Mirjam var omtänksam, oerhört social och en stor berättare. Hon var en varm och tålmodig kvinna. Mirjam var oerhört hjälpsam och extremt pålitlig. Hon var genuint intresserad av sina medmänniskor och hon ville alla väl.