Varm blick. Trygg stämma. Självklara steg. Insvept i en flott doft som alla ville stanna i.
Så klev grafikern Måns Båth in på Sveriges Television i Stockholm varje arbetsdag i ett par snygga boots. Oftast hade han cyklat från hemmet dryga milen bort, och i handen hade han en väska med träningskläder och matlåda. Gärna med hemlagat från den egna trädgården i Enskede och jaktturerna i Rasbokil, där Måns växte upp.
Direkt vid skrivbordet slängde sig Måns ner och började jobba. Han hade funderat sedan förra passet på en ny idé som måste förverkligas. Han var ständigt i tankar om utveckling och framåtrörelse. Detta parat med ett vänligt sätt mot alla människor, gjorde att alla ville jobba med Måns.
Måns var en snäll, vidsynt och intelligent man. Hans humor var smart och varm. Familjen med frun Malin och barnen Joseph, Gertrude och Haldo var Måns stora kärlek och glädje. De var hans fokus och nav.
Måns var kunnig inom mycket. Ena dagen skulpterade Måns en byst av Charles Darwin i naturlig storlek. Andra dagen besteg han Kebnekaise med ett gäng orutinerade vandrare plus två nioåringar som han tog fullt ansvar för. Nästa dag läste han en vetenskaplig bok om hjärnans funktioner.
Nu handlar många samtal om Måns på SVT, i mellanrummen som uppstår när nyheter kommer och går. Om hur kollegor tänkte skönt att jobba med Måns idag, då blir det en bra dag. Om hur många sändningar han räddat när nyhetsläget brände till. Om hur han aldrig förföll till sarkasmer trots att den hårda nyhetsvärlden gör många till cyniker. Om att Måns mitt i begåvningen och jobbdisciplinen var så kul att prata med.
Här står vi kvar på nyhetsgolvet och minns. I glädje över att få ha varit nära. Och samtidigt med brännande sorg över att aldrig mer kunna vara just det mer.
För vännerna och kollegorna på Sveriges Television