Lars-Olof Sundelöf föddes och fostrades i Skövde, där han avlade studentexamen 1952. Samma höst skrevs han in vid Uppsala universitet, där han inledde en forskarbana i kemi som skulle resultera i disputation för filosofie doktorsgraden år 1965. Hans avhandling renderade honom docentur i fysikalisk kemi.
Sundelöf skulle bli Uppsala universitet trogen under hela sin bana. Tidigt hade han förordnanden som amanuens, assistent och biträdande lärare. År 1968 utnämndes han till en ordinarie tjänst som laborator (från 1969 biträdande professor). I november 1978 utnämndes han till innehavare av den professur i fysikalisk farmaceutisk kemi som han skulle bekläda till emeriteringen 1999.
Många av de uppdrag som hör en framgångsrik universitetsbana till – prefektskap, dekanat, ledamotskap i nämnder och forskningsråd – föll på Lars-Olof Sundelöfs lott. Särskilt viktiga insatser av detta slag gjorde han som sekreterare i mer än trettio år i Kungl. Vetenskapssocieteten i Uppsala, och som ledamot i betydande privata forskningsstiftelser.
Om dessa insatser må andra vittna. Här skall särskilt framhållas Lars-Olof Sundelöfs gärning som Uppsala universitets prorektor under åren 1991-1997.Vid denna tid hade prorektor inte särskilda egna ansvarsområden och uppgifter. Han var enbart rektors ställföreträdare. Å andra sidan förväntades han närvara vid beslutssammanträdena varje fredag och vid alla högtidligheter och officiella besök. Lars-Olof Sundelöf fullgjorde uppgiften med osviklig plikttrohet och var med sin anspråkslösa klokhet en ovärderlig rådgivare i stort och smått. Ingen torde någonsin ha hört honom höja rösten. Det betyder inte att han skulle ha varit viljelös eller färglös. Han var en musisk människa: en talangfull akvarellist och en god talare med stark omsorg om både innehållets och formens kvalitet. Många kommer att sakna honom.