Lars Sandberg växte upp i Uppsala och följde med familjen till New York 1948, när pappa Gunnar anställdes av FN-sekretariatet som folkrättsexpert. Han tog examen som toppstudent från Harvard College 1961 med betyget Summa Cum Laude och John H. William-priset i ekonomi i bagaget. Forskarutbildningen ägde rum vid Harvard University med ekonom-historikern Alexander Gerschenkron som handledare. Doktorsexamen avlades 1964. Under denna tid gifte han sig med sin livskamrat Joyce 1963. Lars undervisade därefter i ekonomi både vid Harvard och Dartmouth College i Hanover innan han blev professor vid Ohio State University (OSU) 1970 fram till sin pensionering 1995, men fortsatte undervisa där som adjungerad professor efter sin pensionering.
Han var en viktig länk mellan svensk ekonomisk historia och anglosaxisk forskning, liksom i dialogen mellan nationalekonomi och ekonomisk historia.
Åren 1996–2000 var han adjungerad professor vid Ekonomisk-historiska institutionen, Uppsala universitet. I dag uppmärksammas hans forskning om allt oftare. Hans forskning omfattade humankapital under 1800-talet, teknologi, konkurrensfrågor, bankhistoria, finansiella sektorns betydelse liksom entreprenörskap och skatter. Forskningsresultaten presenterades genomgående i högt rankade tidskrifter och på vetenskapliga förlag. Inom flera centrala ekonomisk-historiska forskningsfält var han banbrytande.
Hans uppmärksammade forskningsinsats kring unga svenska militära rekryters längd under 1800-talet exemplifierar detta. Rekryterna blev längre och han hävdade att deras kost och välfärd ökade under det industriella genombrottet – ett viktigt inlägg i den internationella diskussionen om det industriella genombrottets påverkan på inkomst och välfärd. Han var verksam som översättare av ekonomisk-historiska verk från svenska till engelska.
Lars var en återkommande gäst vid Ekonomisk-historiska institutionen, Uppsala universitet. Lars var rättfram och kunde bli skarp i seminariesituationer – något han lärt vid Ohio State. Samtidigt var han vänsäll och varmhjärtad med ett härligt bullrande skatt – och i själen en sann humanist.