Lars var en Stockholms-kis uppväxt på Lilla Essingen. Ön var då genuin arbetarmiljö, sexvåningshus med små men moderna bostäder och industrierna Electrolux och Optimus. ”Gott om barn så att varje hus kunde sätta upp eget fotbollslag” beskrev Lars sin barndom. Lars var begåvad i folkskolan så han ”skulle kostas på” även om studietradition saknades i familjen. Han mindes från Norra Latin att arbetarbarn med nedsatt terminsavgift blev uppropade inför hela klassen.
Lars började universitetsstudier både i Stockholm och Uppsala i bl a nationalekonomi och statistik. Dessa tog tid, friheten var lite för stor erkände han. Lars träffade Irene från Österbybruk 1964 och de gifte sig 1967. Lars tackade henne för att han 1971 kom i mål med sin fil.kand. Före och under studietiden prövade han på diverse jobb men när han började arbeta extra på SCB – Statistiska Centralbyrån, blev han kvar där i 43 år! När SCB utlokaliserades till Örebro följde Lars motvilligt med då familjen ville bo kvar i Gränby. Han återgick till Stockholmsdelen av SCB och 1978 flyttade familjen till ett HSB-radhus i Knivsta. Där skrev grannen Hans Berglund in honom i Socialdemokratiska partiet.
Lars blev snart en av de ledande i Knivsta arbetarekommun. Han var gruppledare i kommundelsnämnden från 1998 och när Knivsta ville bryta sig ut från Uppsala var Lars aktivt för detta. Han blev kommunalråd i nya kommunen. Som pensionär fick han partiets förtroende i landstinget 2010 och fortsatte i regionen från 2017. Han var verksam både inom sjukvården och med regional utveckling.
Lars har med sina djupa rötter i arbetarklassen haft en klar ideologisk kompass som väglett honom när han engagerade sig politiskt i Knivsta och senare fram till sin död på länsplanet. Lars har med sitt goda humör och lättsamma sätt varit en stor tillgång för oss som mött honom i det politiska arbetet. Vi är många som minns honom med glädje och tacksamhet.