Kerstin Hägerström föddes i Sollefteå och växte upp på Gålsjö bruk i Ångermanland, där hennes far var smed. Efter studier vid seminariet i Härnösand avlade hon examen som folkskollärare 1956. Därefter anställdes hon som Härnösands stifts ungdomssekreterare för Jämtland och Härjedalen med stationering i Östersund. Hon genomgick sedan utbildning vid Vårsta diakonissanstalt i Härnösand och vigdes till diakonissa 1959. År 1960 rekryterades hon av Svenska kyrkans missionsstyrelse som dess resesekreterare för ungdomsarbete.
Hela riket blev nu hennes arbetsfält och hon mötte och inspirerade både ungdomsledare och söndagsskollärare för missionens sak. Ett besök i nuvarande Zimbabwe gav henne självsyn på vad mission är. Efter sex år övergick hon till att utöva sitt yrke som mellanstadielärare och fick tjänst vid Domarringens skola i Uppsala, där hon var verksam till sin pensionering 1997.
Från 1960-talet levde Kerstin Hägerström ett kristet kommunitetsliv tillsammans med Kerstin Marelius, inriktat på dagligt andaktsliv i en fast tidegärdsform, ett regelbundet nattvardsfirande och ett självutgivande diakonalt arbete för medmänniskor i ett öppet hem.
Under tjugu år var hon verksam som frivilligmedarbetare i Gamla Uppsala församling och tillsammans med Kerstin Marelius ansvarig för det stora söndagsskolearbetet i Tunabergskyrkan och även för distriktets församlingsblad.
Det är omvittnat hur hon hade en medfödd pedagogisk förmåga som kom till uttryck både i yrkeslivet och i söndagsskolan. Hon såg och var inkännande med barnen och gav alla uppmuntrande beröm, var och en utifrån de förutsättningar som fanns. Sådant lyfte dem och lät dem växa som människor. På något sätt tycktes hon känna varje barn inifrån och såg deras möjligheter. Hon hade en klar diakonissidentitet och uppfattade det som en kristen kallelse och ett privilegium att under mellanstadiets tre läsår få följa och hjälpa barnen till en bra start i livet och vara till för dem och även för deras föräldrar, inte bara i skolan. Kyrkligt frivilligarbete därutöver var för henne en naturlig sak.