En mångårig vänskap har brutits. Katarina Tolstoy Johansson har gått ur tiden. Till slut orkade inte hennes hjärta längre. Efter att redan i barnaåren ha drabbats av reumatisk feber som orsakat klaffel på hjärtat kunde hon dock leva ett innehållsrikt liv i 80 år, dock efter en del ingrepp i hjärtat. Även om hon tvingades avstå från alltför strapatsrika resor åkte hon med familjen till flera länder och fick uppleva många miljöer.
Katarina hade hela livet en positiv livssyn och såg till medmänniskors ljusa sidor. Hon var ändå lyhörd för människors problem och kunde på ett känsligt sätt också få andra till insikt. Till hennes styrka låg även ett stort mått av humor, vilket var till glädje för hennes omgivning som omtyckt granne på den gata där familjen bott i 50 år. Hennes stora kärlek till barn är omvittnad dels av den egna dottern och barnbarnen dels som dagmamma på 1970-talet åt grannars barn, där hennes outtömliga uppfinningsrikedom till aktiviteter både ute och inne väckte beundran. Flera av barnen blev här vänner för livet. Så småningom kom hon att återgå till sitt arbete som förskollärare. Som pensionär kunde hon sedan ägna mycket tid för sina barnbarn och sin stora släkt.