Alltför tidigt har vår käre vän Kalle ryckts bort från vår kamratkrets. Vi har känt varandra och umgåtts mer än 55 år sedan vi först träffades på högstadiet i Balderskolan i Uppsala. Otaliga är de fester och sammankomster som vi har upplevt tillsammans, där Kalle ofta varit en central punkt. Han var inte den som var mest tyst i sällskapet, men det var alltid med ett leende på läpparna eller med ett skratt som han fällde sina kommentarer.
Det vi ser när vi tittar tillbaka på gamla bilder, är närmast en konstant glad min i ansiktet. Han var inte den mest frekvente deltagaren vid våra träffar, men det hade alltid en orsak. Antingen skulle det plöjas, sås, harvas eller något liknande. Det var planerat en fest hos Kalle hemma på Hacksta gård i maj i år, men den fick skjutas på framtiden med hänsyn till rådande coronaläge. Med den utdragna pandemin hann vi gamla kamrater aldrig träffas tillsammans detta år.
Kalles engagemang inom jordbruksnäringen har följt honom hela livet. Allt från när han som ung via 4H tillbringade en längre tid i Kanada och blev Kanada-Kalle bland många kamrater, till sitt intresse för ekologisk odling och ekologisk köttproduktion på senare tid och aktiv med att saluföra produkterna i olika sammanhang.
Kalle var alltid generös och ställde upp för sina kamrater om det behövdes en hjälpande hand. Allt från att tillhandahålla utrymme för upplägg hemma på gården, hålla med gödsel till trädgårdsodlingar, bjuda in kamrater till jakt m.m. Jakt var ett av Kalles stora intressen, och det var även under ett jaktpass som han hastigt avlutade sina dagar.
Vi saknar samvaron med Kalle och tomrummet känns stort. Vi är glada att vi har fått vara hans vänner och vi minns alla fina stunder tillsammans. Våra tankar går nu till hustrun och döttrarna.