Kaj Rosén föddes i Solna och växte upp i Vällingby, där han också tog studentexamen 1968. Han avlade civiljägmästarexamen vid dåvarande Kungl. Skogshögskolan 1975 och disputerade i skoglig marklära vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) 1982. Sex år senare utsågs han till professor i ämnet. Universitetskarriären kröntes med en utnämning till dekanus vid SLU:s skogsfakultet.
År 2000 knöts Kaj till Skogsbrukets Forskningsinstitut som forskningschef med ansvar för verksamheten inom skogsskötsel, miljö och skogsträdsförädling. Han ledde även institutets engagemang i EU:s forskningssamarbete.
Under sin yrkeskarriär hade Kaj en lång rad uppdrag inom det skogliga forskningsfältet, såväl nationellt som internationellt. Han var också styrelseledamot i Skogssällskapet och förvaltare av Ulleråkers häradsallmänning. Sedan 1991 var han ledamot av Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien. Efter pensioneringen 2013 följde fram till 2020 uppdraget som vetenskaplig sekreterare för Marcus Wallenbergpriset.
Kaj hade många talanger. Ett genuint idrottsintresse toppades av en plats i fäktningslandslaget under 1970-talet. Han ägnade sig gärna åt friluftsliv. Även golfandet gav tillfällen till utflykter i naturen.
Men allra bäst trivdes han nog på sommarvistet Vårbacka i Kolmården. Kaj och hustru Marie var även stora vänner av Italien och ”solens mat”. Tyvärr fick de alltför kort tid tillsammans i lägenheten i San Remo.
Med sin kloka och vidsynta, men även generösa och vänligt humoristiska framtoning, vann han en stor umgängeskrets. I forskarsamhället var han djupt respekterad för sin vetenskapliga grundsyn, kunnighet och integritet. Under Skogisåren knöts livslånga vänskapsband med fyrtiotalet kurskamrater.
Vi är många som nu saknar en god vän och ”en skogsman av allra bästa sort”.
För Jägmästarkursen 1970–74