Jan Torsten Ahlstrand trÀffade jag första gÄngen pÄ en förelÀsningskvÀll i Skissernas museum i Lund nÀr han var chef dÀr. EfterÄt bjöd han pÄ en generös privat visning av de förberedande konstverk han var mest stolt över. Den generositeten delade han ofta med sig av Àven i andra sammanhang. Hans minnesbank var imponerande, bÄde dÄ det gÀllde konsthistoria och arkitektur men ocksÄ litteratur.
Vi var en tid med i VĂ€stgöta Gille i SkĂ„ne, det enda i Sverige som inte har kvinnliga medlemmar. Jan Torsten och jag skrev en motion dĂ€r vi föreslog en Ă€ndring av stadgarna. Vi upplyste om att VĂ€stgöta Gille i Stockholm ansĂ„g att det lĂ„g i tiden att vĂ€lja in kvinnor â redan pĂ„ 1950-talet! Jag kunde dessutom upplysa om att VĂ€stgöta Gille i Ăstergötland bara hade ett medlemskrav: att vara född i VĂ€stergötland. Eller nĂ„gon annanstans.
Vid en preliminĂ€r omröstning var 52 procent för och 48 procent emot förslaget. Jag trĂ€ffade senare en av de mest inflytelserika personerna i ledningen och sa att âdet blir vĂ€l trevligt med lite kvinnlig fĂ€gring i gilletâ. Han blev upprörd: âDet mĂ„ste vi till varje pris förhindra. Ett sĂ„ gammalt Ă€revördigt sĂ€llskapâ.
Det lyckades de ocksĂ„ med. Vid âden slutliga omröstningenâ nĂ„gra mĂ„nader senare blev det minsta möjliga majoritet för nej till kvinnor. DĂ„ lĂ€mnade Jan Torsten och jag âdetta Ă€revördiga sĂ€llskapâ.
Vi var bĂ„da intresserade av bemĂ€rkta gravplatser och brukade guida varandra pĂ„ olika kyrkogĂ„rdar. Han hade med sig en liten plunta med den finaste konjaken och tvĂ„ smĂ„ bleckmuggar. Sedan valde vi ut de gravar dĂ€r vi tog var sin hutt och hĂ€llde nĂ„gra droppar pĂ„ graven för att de döda skulle kĂ€nna sig delaktiga. Sista gĂ„ngen var nĂ€r vi besökte Bengt Lidforss grav pĂ„ KlosterkyrkogĂ„rden i Lund. Han gav mig dĂ„ tvĂ„ vackert inbundna böcker med Lidforss debattartiklar, skrivna med ett knivskarpt intellekt. I Malmö visade jag honom bland annat stenhuggaren S P Anderssons grav pĂ„ Pauli norra kyrkogĂ„rd med texten âDödad av denna stenâ.
Vid sista besöket pÄ Norra kyrkogÄrden i Lund visade han mig sin egen framtida gravplats dÀr hans dotter, död i spÀd Älder, ligger begravd. Ingen av oss kunde dÄ ana att hans egen förestÄende död var sÄ nÀra i tid.