Hans Fryk tillbringade sina första levnadsår i Bergslagens skogsland och sin ungdomstid i Borlängebygd. Hans djupa intresse för djur, natur och inte minst jakt grundlades tidigt. Efter gymnasieexamen 1973 anträdde han juristlinjen, men fann snart att den inte var hans rätta yrkesväg. I stället genomgick han skogsbrukskola med fortsatt livslång förkovran och gärning inom det skogliga området.
Efter några år med varierande anställningar i mellansverige landade han 1982 i villan i Länna, utanför Uppsala. Den kom sedan att förbli familjens samlingspunkt. Samtidigt knöts hans band fastare till Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), genom en tjänst som forskningsingenjör. Där engagerades han i en lång rad projekt. 2016 övergick han till egen verksamhet, flitigt anlitad av bland annat landets virkesmätningsorganisationer.
Hans var inte enbart skogsman och en lika kunnig som inbiten jägare, utan besatt även en konstnärlig ådra. Han var en skicklig fotograf liksom en talangfull tecknare och hade stor känsla för form, layout och språkbehandling. Egenskaper som kom till uttryck i de många läroböcker och annan facklitteratur där han var delaktig. Och oräkneliga är de jägmästarstudenter vars examensarbeten han granskat och redigerat.
För arbetet vid SLU fick Hans ur Konungens hand emotta Kungl. Skogs- och Lantbruksakademiens belöning för föredömliga insatser i skogs- och jordbruksforskningens tjänst. Han förärades även Skogshistoriska Sällskapets utmärkelse ”Örtug” för sin medverkan i boken ”Gamla sågar”.
Hans Fryk var inte de stora arenornas man, utan trivdes bäst i familjekretsen och mindre sällskap. Där fick ofta hans humor och frejdiga berättarförmåga fritt spelrum. En skojfrisk själ, och en rejäl karl, alltid att lita på.
Nu har han lämnat oss, men de ljusa minnena lever kvar.