Klockarängen i Uppsala har sorg efter att vår allt i allo granne, Håkan Modig, med stor saknad lämnat vårt kvarter för alltid efter en längre sjukdom. Håkan, den öppne, glade – som gärna talade med alla som gick förbi.
Håkan växte upp i Sundsvall. Efter föräldrarnas skilsmässa bodde han på Gärdet i Stockholm där han tog studenten vid Östra Real. Håkan utbildade sig till geolog och hamnade som statsgeolog på SGU i Uppsala. Många fältundersökningar var han bland annat med om i övre Norrland under sina 16 år på SGU, innan ekonomikrisen på 90-talet drabbade statsapparaten och Håkan bland många permitterades. Hans lätthet för studier gjorde att han under arbetslösheten kompletterade med flera akademiska betyg. Trots det hittade Håkan aldrig tillbaka till arbetsmarkanden.
Men Håkan hade många praktiska talanger. Professionella kunskaper i bland annat el- och VVS-installationer gjorde honom till en efterfrågad granne som alla ville anlita. Håkan visade att ens eftermäle bestäms av de egna handlingarna – inte de populistiska orden, som han emellanåt uttalade kring vår invandring. Märklig var han, min granne Håkan. Jag vet ingen som ställt upp för så många invandrare med små resurser i utsatta områden i Uppsala. Han fanns till hands, inte bara för mig och min familj, utan för sin släkt och sina vänner. Ja, många inom hela Mellansverige!
In i det sista jobbade han med reparationer. Många badrum moderniserade han, där han stolt visade mig foton på resultatet. De anlitade kunde glädjas åt att ha sparat många slantar när de anlitat Håkan. Håkan var en utmärkt ensamstående pappa till sina fem barn. Trots vissa funktionssvårigheter prioriterade och ställde Håkan upp för sina barn. Hårt slag blev det när hans tvillingbror Stefan avled alltför ung.
Med glädje kommer jag och Klockarängen att minnas vår granne, Håkan, som aldrig pratade om egna problem eller allt negativt, som finns i världen som omger oss. Allt blir nu tråkigare på Klockarängen efter förlusten av vår granne, Håkan, när bara minnet av honom finns kvar.