En av Sveriges legendariska jazzmusiker från ”det svenska jazzundret” under 50-talet har spelat sin sista ton. Hacke föddes i Helsingfors och kom till Sverige vid 12 års ålder. Han startade sin musikbana som violinist men gick över till klarinett och saxofon efter att ha hört Louis Armstrong, Charlie Parker och Stan Getz, med vilken han senare kom att samarbeta. Hans intresse för jazzmusik var väckt. Hacke började sin yrkeskarriär med Thore Jederby och blev snabbt en av stjärnorna i Göteborgs jazzliv. Under Göteborgsåren samarbetade han med bland andra Jan Johansson, Bengt Hallberg och Lee Konitz. 1954 bildade han sin första egna grupp som uppmärksammades via en radiosändning från Stockholms konserthus och gruppen engagerades på Topsy Lindbloms danspalats Nalen i Stockholm. Hacke har alltsedan dess tillhört svensk jazzelit och därmed även hållit högsta internationella nivå.
Jag träffade Hacke första gången 1983 då jag spelade trombon med Gugge Hedrenius orkester på Strömsborg i Stockholm. Gugge ville att jag under delar av kvällarna skulle spela piano på duo med legendaren Hacke Björksten. Vi fann varandra direkt och en nästan 40-årig vänskap med Hacke har berikat mitt liv, såväl musikaliskt som socialt. Hacke hade en oerhörd gehörsbegåvning och en osviklig känsla för timing, rytmik och harmonisk logik. Utanför jazzsfären närde Hacke en stor beundran för Johann Sebastian Bach vilket återspeglades i Hackes intelligenta, snabba melodiska improvisationer som alltid hade meningsfulla och ändå överraskande gestaltningar.
Hackes bidrag till den svenska jazzkulturen är stort och hans kvaliteter lever kvar hos många av dagens musiker. Hackes sista offentliga spelning blev vår kvintettkonsert på Grand Hotel Saltsjöbaden 27 januari 2020.