Att sammanfatta Gunillas yrkesgärning i vår verksamhet och vad hon har betytt för många av oss går nästan inte. Gunilla var allt och mycket mer.
Gunilla jobbade i arton år på Brogårdens akut- och utredningshem, Uppsala kommun. De sista elva åren, innan hon slutade 2018, arbetade hon som biträdande enhetschef.
Gunilla var snabb, kreativ, orädd, nyfiken, engagerad med ett stort rättvisepatos. Listan över superlativen kan göras lång. Hon kastade sig lätt och säkert in i olika samtal, uppdrag, projekt på ett självklart sätt.
Hon lämnade ingen oberörd och gick inte obemärkt förbi någon. Gunilla var oerhört viljestark, stack ut, hördes och syntes.
Under hela Gunillas vuxna liv har frågor kring mäns våld mot kvinnor präglat hennes yrkesgärning. Så också på Brogården. För Gunilla var barnens situation och hur de påverkades av att leva med våld särskilt viktigt. Utan hennes driv och kunskap inom området hade inte Brogårdens arbete och kompetens varit där det är idag.
Många av oss som känner Gunilla lyfter gärna fram hennes skarpa intellekt. Hon var skärpt och snabb, talade ofta i halva meningar och associerade snabbt och hela tiden.
Jag och många med mig vill nog ännu hellre lyfta fram hennes stora, varma hjärta. Hennes omtanke, hjälpsamhet och kärlek visste inga gränser.
I arbetet framhöll Gunilla alltid att den makt vi har i arbetet måste vi vara medvetna om och förhålla oss ödmjukt till gentemot de människor som vi har ett ansvar att försöka hjälpa. I arbetet stod hon alltid upp för de människor vi är satta att arbeta för. Hennes arbetssätt genomsyrades av respekt, lyssnande och av att få människor känna sig inkluderade.
Vad är grundstenen i socialt arbete om inte det?
Gunilla kommer att vara oändligt saknad men tack vare all historia med och minnen av henne kommer berättelserna om Gunilla att leva vidare.