För många generationer kemistudenter var Göran den som levandegjorde fysikalisk kemi. Han började som amanuens på kurslaboratoriet på 60-talet, och så småningom fick han leda lektioner och föreläsa, men det var alltid det experimentella som kom främst: ”En dag utan ett experiment är bortkastad”. Han inledde ofta lektioner med intressanta experiment som både illustrerade vetenskapen och speglade en entusiastisk fascination för naturen – det förgyllde många tidiga morgnar för sömniga studenter. Laborationerna var basen i undervisningen, och från sitt kontor nära kurslabben i husen mot kyrkogården i kvarteret Kemikum höll Göran ett vakande öga över verksamheten, både studenternas och de färska amanuensernas. Slarv tolererades inte, och genom sitt engagemang kunde han få studenterna att, efter en gemensam middag, vilja komma tillbaka för att göra om ett försök!
Det är svårt att överskatta Göran Rämmes betydelse för den fysikaliska kemin i Uppsala. Många framstående fysikalkemister har vittnat om att han var den som fick dem att välja bana. Men han hade också ett mycket bredare inflytande. Han kom att intressera sig för såpbubblornas märkliga värld, och studerade såpfilmers egenskaper både genom sinnrika kvantitativa experiment och genom fantasifulla demonstrationer, där han visade på olika kemiska och fysikaliska fenomen, exempelvis genom att rikta ljudet av ett klassiskt musikstycke och studera de stående vågorna i såpbubblan: “Nu kan man se Mozarts musik!” Ett experiment, ”The Life of a Soapbubble”, går att se på YouTube. Så småningom utvecklades en show, som fascinerat åtskilliga skolbarn och vuxna, inte bara i Uppsala utan runt om i riket, och även utrikes – ända bort i Australien!
För sina kemifrämjande insatser belönades Göran Rämme 2003 med Kemistsamfundets pris.