Göran växte upp i Vendel, i Uppland, där fadern var mejerist. Gymnasiet gick han på Katedralskolan i Uppsala. Han fortsatte studierna på Lantbrukshögskolan, tog agronomexamen och stannade kvar som forskare och doktorerade i ämnet Jordbearbetning med avhandlingen Såbäddar för vårstråsäd.
Från 1988 undervisade och forskade han vid Sveriges Lantbruksuniversitet på Alnarp, med fokus på trädgårdsjordarnas bördighet. Agrarhistoria var också ett ämne han engagerade sig i, även som undervisare. Göran skrev boken Alnarpsliv tillsammans med Boel Sandeskär, ett praktverk på 240 sidor med ett rikt bildmaterial.
Jordbruket, särskilt ur ett historiskt perspektiv, var av stort intresse för Göran. Han kunde tala länge om en veterantraktor han fått nys om, eller om någon plogbill som han fått veta mera kring. Trädgårdsintresset var också stort och han odlade för fullt hemma i trädgården. Han tog alltid in friska blommor till radhuset, väl valda för tillfället.
Görans intresse för kultur och konst var en viktig del i hans liv. Han målade själv gärna i akvarell. I dagboken både skrev han om livet, och målade något illustrativt. Han ägnade sig också åt att skriva egna dikter och läsa andras, med Tomas Tranströmer som favorit. I Vendels hembygdsförenings tidskrift Vendelkråkan, kan man hitta många artiklar av Göran som skribent.
1983 träffade Göran sin älskade Gunnel, maka och livskamrat. Gunnel var studentpastor i Missionskyrkan i Uppsala. En träff med promenad bland järnåldersgravar i Vallsgärde, norr om Uppsala, fick för det vandrande paret långsiktiga och livsavgörande konsekvenser. Gunnel och Göran följdes åt tillsammans hela livet, som så plötsligt avslutades med Gunnels bortgång i slutet av förra året.
Vi vänner från Uppsalatiden, minns Göran som trofast vän, glad, vänlig, lågmäld, med en underfundig humor. En samtalspartner med värme och socialt patos.