Erik överlämnar ett gediget avtryck inom forskning, forskarutbildning och vård i sina egenskaper som hängiven forskare, läkare och lärare vid Uppsala universitet.
Erik försvarade sin doktorsavhandling 1969 vid Uppsala universitet och erhöll sin läkarlegitimation 1973. Forskningen bedrevs huvudsakligen vid Institutionen för Fysiologi och sedermera vid Enheten för Integrativ Fysiologi, Institutionen för Medicinsk Cellbiologi vid Uppsala universitet samt en period vid Lunds universitet. Eriks forskning låg inom fältet njurfysiologi, där han identifierade reglermekanismer för hur njurarna upprätthåller kroppens vätskebalans och blodtryck. Forskningen resulterade i över 260 publikationer och handledning av ett 30-tal doktorander.
Som läkare utbildade Erik sig till urolog, vilket bidrog till hans intresse för njurens roll vid utvecklingen av högt blodtryck och hydronefros. Hans insatser som uppskattad lärare i fysiologi har medfört att många tusen i dag verksamma läkare och forskare fått sina kunskaper i njurfysiologi från honom. Erik bidrog även med viktiga insatser för folkhälsan genom att delta i grundandet av en organisation (Svenska sektionen av WASH) som samarbetar med myndigheterna för att minska befolkningens saltintag i maten och därmed minska risken för hjärt-kärlsjukdom.
Bland oss fysiologer var Erik en stöttande och engagerande person, som alltid gav sig tid att diskutera vetenskapliga frågeställningar inom olika områden. Hans breda kunnande, finurlighet och lågmälda humor inspirerade och gav nya dimensioner inom såväl forskningen som privat.
Vi är djupt tacksamma för Eriks insatser för fysiologiämnet, vilket skapat förutsättningar för en stark experimentell grupp av fysiologer vid Uppsala universitet. Våra tankar går till hans närmaste.