FrĂ„n NederlĂ€nderna kom Eddy 1981 till âVĂ€xtbioâ, den vĂ€xtbiologiska institutionen vid Uppsala universitet, och till vĂ€rldens Ă€ldsta lĂ€rostol i ekologisk botanik. Hans bakgrund frĂ„n universiteten i Amsterdam och Utrecht var inom den centraleuropeiska vegetationsforskningen, men Eddy och hans generation utvecklade starkt de statistiska metoderna för denna vetenskap, som med Eddy fick ett stort uppsving i Uppsala. Han datoriserade framsynt institutionen lĂ„ngt innan persondatorerna blev vanliga. En VAX-dator (bevarad pĂ„ museum) köptes 1987 och monitorer fanns tidigt pĂ„ alla tjĂ€nsterum.
Som aktiv i International Association for Vegetation Science reagerade Eddy mot förlagens dyra tidskrifter. Som ett framgĂ„ngsrikt alternativ grundade han Journal of Vegetation Science som fick stort genomslag, ocksĂ„ i u-lĂ€nder och i Ăsteuropa dĂ€r forskningen överlevde med smĂ„ medel pĂ„ 90-talet. Eddy sĂ„g till att mĂ„nga i dessa lĂ€nder fick tidskriften gratis. Doktoranderna kom till VĂ€xtbio frĂ„n vĂ€rldens alla hörn. AtmosfĂ€ren var vĂ€lkomnande med kulturell och vetenskaplig mĂ„ngfald. Det var en annan tid, en integrerad forskningsmiljö, lĂ„ngt frĂ„n dagens separata forskargrupper.
Eddy var ledande inom vegetationsforskningen och hade ett fantastiskt internationellt kontaktnÀt. Han organiserade flera internationella konferenser i Uppsala. Detta nÀtverk ledde till livslÄng vÀnskap mellan forskare runt vÀrlden och vidgade vÄra vyer. SammanhÄllningen var stor, med Eddy som primus motor, och festerna var mÄnga och minnesrika. Varje ny doktor fick en lÀderryggsÀck för den fortsatta vandringen genom livet.
Vi har förlorat en lÀrare och kollega som betydde mycket för vÄr institution, för den vÀxtekologiska vetenskapen och för vÄr personliga utveckling.