Man vänjer sig aldrig. En vän man fått ha i ett halvt sekel rycks hastigt bort efter att han avslutat sin regelbundet återkommande morgonjoggning. Vännen Christers hjärta, som hade så mycket plats både för sin familj och för oss, för alla vännerna, har stannat.
Christer kom från Surahammar till Uppsala för att läsa juridik i slutet av 1960-talet. Med sig i bagaget hade han sin barytonsaxofon som kraftfullt hade hörts i lokala band på hemorten. I Uppsala kom han snabbt med i olika rock- och soulband och naturligtvis i V-Dala nations studentorkester Kruthornen, där hans instrument utgjorde ett stabilt fundament i saxsektionen i många år.
Saxofonen följde honom genom livet även om arbete och familj upptog en större andel av hans tid. Han missade ogärna återföreningar med orkestern Krutgubbarna och han blev senare medlem i Hemvärnets Musikkår. Hans personliga musiksmak låg annars framför allt åt den bluesmättade jazzmusiken till.
Som jurist i många år inom Vattenfall blev han en av de kunnigaste på vattenrättens område, och han var efterfrågad även efter pensioneringen. Bara två dagar innan sin bortgång medverkade han i ett mål i domstol.
Vattenkunskapen visade sig också i ett annat stort intresse: fiske och framför allt flugfiske, vilket ofta förde honom både på längre expeditioner norrut men också i närheten av fritidshuset i Hälsingland.
Vi, Christers närmaste vänner, kommer att minnas honom för hans ofta lågmälda men ändå burdusa och drastiska humor, för den vänliga glimten i ögat och de underfundiga kommentarerna, för många år av god samvaro i samband med teater- och restaurangbesök eller bara samvaro i vänners lag kring god mat och goda viner. Även ett fundament i vänkretsen är borta. Våra tankar går till hans närmaste.