Vår gode vän Acke – officiellt döpt till Björn – har slagit sitt sista serveess. Mycket tid ägnades i barn- och ungdomen åt allehanda sporter. Med sitt goda bollsinne och sin vinnarskalle blev han ledande i de flesta. Tennis blev en livslång passion.
Efter realskola i Tierp och gymnasium i Uppsala gick vi vidare till Universitetet. Under tonåren blev vi ett kamratgäng med både tjejer och killar som har hängt ihop sedan dess. Våra ibland hårda, men vänskapliga, debatter under dessa år av både personlig och samhällelig omvandling blev samtidigt en form av kamratuppfostran.
Även om våra föräldrar inte hade någon längre utbildning såg vi det som givet att vi skulle läsa vidare. Acke valde att studera företagsekonomi. Med sitt starka driv och klara intellekt skapade han sig en framgångsrik akademisk karriär. Han doktorerade 1981 och blev så småningom professor, först vid Handelshögskolan i Jönköping och några år senare vid Handels i Stockholm. Acke blev också den förste av oss som bildade familj.
Arbetstakten under dessa år var intensiv, bl.a. skrev han flera böcker i snabb följd. Vi gladdes åt framgångarna men noterade att han ibland var rätt sliten. Våra årliga segelveckor gjorde ofta underverk för vår kamrat. Där kunde vi tala om det som gladde, det som skavde. Vi möttes också regelbundet vid vår snart 50-åriga julfest, vid resor och andra aktiviteter. Ackes underfundiga humor och generositet gjorde honom till ett ankare i vår krets. Vi behövde aldrig förställa oss eller börja om vid våra möten, vi visste alltid vilka vi var och var vi kom ifrån.
Ackes lojalitet och omsorg visade sig också i relationen till hans livs kärlek Katti och barnen. Acke tyckte också om praktiskt arbete och gillade att ta i, vilket han fick utlopp för i olika byggprojekt, både i hemmet i Storvreta och vid sina fritidshus. Vi kände oss alltid välkomna och uppskattade i hans sällskap. Slas skrev en gång en bok, ”Om vänskap funnes”. Vi som haft glädjen att känna Acke kan intyga: Vänskap finns!