Barbaras omfattande bidrag till sina medmänniskor, samhället och akademien är omöjligt att förmedla i få ord, men vi gör ett tappert försök. Barbara föddes i Kalifornien, flyttade till Sverige på 1970-talet, disputerade 1981 i växtpatologi och blev professor i lantbruksentomologi 2006.
Hennes forskning om växtskydd i lantbruket har lagt grunden till att Sverige idag är världsledande inom området. Det är till stor del hennes förtjänst att det i svenskt lantbruk idag finns en allmän förståelse för den stora betydelsen av biologisk reglering av skadegörare har för vår matförsörjning. Genom hela sin karriär hade Barbara ett omfattande internationellt engagemang med forskare och studenter i främst östra Afrika.
Hon månade med enorm generositet alltid om unga forskare, kvinnor som män, och lämnade frihet för sina medarbetares egna idéer och utveckling. Vi är många som inte bara fått hennes stöd i vår forskning utan också fått glädjen att utvecklas genom att på olika sätt samarbeta med henne genom åren. Att entomologisk forskning inom lantbruket idag är så stark i Sverige är ett direkt resultat av Barbaras gärning.
Sveriges lantbruksuniversitet har också mycket att tacka Barbara för. Hon kombinerade framgångsrik forskning och uppskattad undervisning med att ta sig an flera centrala förtroendeuppdrag som dekan, prefekt och en lång rad andra uppdrag. Ofta tog hon ledarrollen i svåra lägen och styrde upp konfliktfyllda situationer. Hon byggde strategiskt en verksamhet som fortfarande genomsyras av hennes iver för vetenskap av högsta kvalitet och relevans, och för likavillkor inom akademien.
Vi är oerhört många vänner och kollegor som saknar Barbara. Hon var en handlingens människa som alltid satte människorna omkring sig, forskningen och verksamheten främst. Betydligt mindre än många andra framhävde hon sig själv och sina prestationer. Hennes bortgång lämnar ett enormt tomrum. Samtidigt har Barbara gett oss och universitetet ett rikt arv och hon finns kvar hos oss på väldigt många sätt.