Minnesord
Vår älskade mamma somnade fridfullt in en ljus sommarkväll i vårt sommarställe Sösjö i Jämtland. Utanför det öppna fönstret låg sjön blank och solnedgången glödde. Av en händelse var vi många på plats, flera barn och barnbarn. Och hon hade under den senaste månaden träffat alla oss nio barn. Kanske bestämde hon sig för att det passade att lämna livet just den här dagen.
Någon timme innan mamma drog sitt sista andetag frågade hon hur vi skulle göra med maten till alla som var där. Familjen och vårt välbefinnande var alltid viktigast för henne och där var maten central. Mamma hade alltid något på gång i köket. Två dagar innan sin bortgång kokade hon citronmarmelad.
Anna-Britt drömde om att gå på Konstfack men föräldrarna på den skånska bondgården valde hushållsskola. Hon gifte sig med Per och de fick i rask takt nio barn. Mitt i arbetet med den stora familjen utvecklade hon sin konstnärlighet. Hon vävde, sydde, fotograferade, stickade och broderade. På vinden låg hennes låda med pastellkritor som en minnesskärva av hennes ungdomsdröm.
Mamma var både teknisk och klipsk. Hon kunde laga de flesta apparater och hon hanterade lättsamt datorer och sociala medier. Hon var också den som namngav pappas uppfinning Permobil, ett så kongenialt namn att männen kring produkten tappade hakan.
Under flera år bodde delar av familjen på Villa Musso i Italien. Här drev mamma italiensk restaurang tillsammans med sin andra kärlek Gianni, och hon återupptog oljemåleriet. Italientiden har präglat oss starkt och det italienska köket är sedan dess en självklarhet i släkten.
När mamma efter tjugo år flyttade tillbaka till Sverige blev hon åter navet i vår växande familj. I Sösjö bjöd hon in barnbarn och barnbarnsbarn till såväl pastatillverkning som vävning. Vi minns henne komma körande från sitt hus i den gröna sexhjulingen, hade vi tur var den lastad med friterade zucchiniblommor.
Hennes sexhjuling står idag stilla men hennes ande kommer alltid att röra sig ivrigt och nyfiket över Sösjö.