Åke Saldeen föddes i Örebro 1937, som son till provinsialläkare Bo Saldeen och hans hustru Eira, f. Hallgren. Han blev juris kandidat vid Uppsala universitet 1961, och disputerade där 1971, efter tingsmeriteringen 1962-1963. Han blev docent i civilrätt 1972 och professor i ämnet 1980, båda vid Uppsala universitet. Åren 1976-79 var han anställd som biträdande professor och professor i civilrätt vid Stockholms universitet, varefter han återvände till en professur vid sin Alma mater, Uppsala universitet.
Åke Saldeens doktorsavhandling "Skadestånd vid äktenskapsskillnad" var ett pionjärarbete i s.k. jurimetri och testade lagstiftningens genomslag i praktiken genom kvantitativa studier om domstolarnas rättstillämpning. Han återkom till jurimetrin i boken "Fastställande av faderskap", 1980. Hans senare författarskap kom att fokusera på barnrätten i stort, vid sidan av frågor om arv och arvsrätt. Åke Saldeen var tillsammans med professor Anders Agell en framstående företrädare för den familjerättsliga tradition som funnits vid den juridiska fakulteten i Uppsala och han var en av de drivande krafterna i det rättsvetenskapliga forskningsprogrammet Barn som aktörer, finansierat av Riksbankens Jubileumsfond under åren 2001-2005.
Åke innehade viktiga förtroendeuppdrag på Juridiska institutionen och fakulteten i Uppsala. Han tjänstgjorde bl.a. som institutionens prefekt under åren 1983-1991. Han var fakultetens dekanus under åren 1999-2004. Under ett antal år var han ordförande i Sveriges Professorers Förening.
Bakom Åkes ofta lågmälda framtoning dolde sig en självständig, handlingskraftig och även sällskaplig person. Sålunda var det under hans period som prefekt som genomgripande organisatoriska reformer genomfördes på Juridiska institutionen.
Åke gick i pension från Uppsala universitet år 2004. För sin gärning hedrades han med vänboken Familjerättsliga studier, 2003, och Festskriften Barn och rätt, 2004.
Vi saknar en uppskattad kollega, en varmhjärtad person och en oförglömlig middagstalare.