Haschdoften var påtaglig i rummet. En grupp ungdomar stojade. Killarna hördes mest. Vi satt i en cirkel. På en av stolarna satt en lång och smal äldre man. Han avvek från oss andra. Inte bara på grund av sin ålder utan framför allt för att han utstrålade ett lugn. En fromhet. Det var vår konfirmationspräst Martin Lönnebo.
Efter ett tag lugnade stämningen ner sig. Martin tog till orda med sin lugna lite sävliga stämma med norrländsk accent. Han formulerade frågor för oss att fundera på. Sällan var de direkt kopplade till kristendom eller religion. De var oftast av mer allmänmänsklig natur. Filosofiska och moraliska.
En stor grupp av killarna i gruppen var "lätt" kriminella. Kallades "värstingar" på den tiden. De använde narkotika, snattade och gjorde inbrott. En del fortsatte med narkotika och kriminalitet senare i livet. De flesta av oss andra slutade med båda. Åtminstone för några av oss bidrog Martins frågor och resonemang till att vi valde en bana bort från värsting-spåret.
När jag senare fick veta att Martin använt tiden med vår grupp att skriva en bok om hur det är att konfirmera sig, blev jag överraskad. Inte bara av att se mig själv på bild i boken utan att han lyckats göra en så fin bok utifrån de förutsättningar han hade med vår stojiga grupp.
Fortfarande, 50 år senare, tänker jag ofta på Martin Lönnebo och de tankar han väckte hos mig. Även om jag inte är troende så spred hans humanism och generositet värderingar som jag burit med mig sedan dess. Jag är övertygad att han betytt mycket för många fler än mig. Tack Martin, må du vila i frid.