Syster Marianne valde tidigt livsväg. Hon började som mycket ung sin konstnärliga utbildning. 1942-45 var hon elev på Konstfack, där hon särskilt inriktade sig på dekorationsmålning. Efter kriget fortsatte hon studierna utomlands, hon tillbringade en tid i Paris vid Atelier d´art sacré och senare åren 1951-54 i England, vid West Essex Technical College i London.
1954 vigdes syster Marianne till nunna, som den första inom Svenska kyrkan, av Gunnar Rosendal. Då hon nu var tillbaka i hemlandet inleddes hennes verksamhet som kyrkokonstnär. Kyrkor och lokaler för kyrkligt bruk skulle få utsmyckning i efterkrigstidens Sverige. Syster Marianne ”fick komma till användning” för att använda hennes egna ord, med en betydande mängd bildkonstverk i olika tekniker. I Björklinge kyrka utanför Uppsala finns sviten över de stora tidebönerna, matutin, laudes, vesper och completorium. Beställare var Lars Ridderstedt . I fyra storslagna kompositioner väver konstnären samman bibliska personer med liturgiska teman och stora gestalter ur Kyrkans historia. Fönstren har en rik ikonografi framställd i modernismens stildräkt. Hon har också för många kyrkomiljöer utfört storslagna kompositioner som sedan vävts eller broderats. En betydelsefull del av den kyrkotextila produktionen har utförts i nära samverkan med framlidna helgeandssystern Ella Persson.
I många år sysslade syster Marianne med illustrationer i böcker och tidskrifter, i första hand pedagogiskt material för barn och unga. Det hon utformade präglades i hög grad av det sakrala och sakramentala inom den kristna trosvärlden. Länge hade hon ett nära samarbete med Elisabeth Hermelin Bengtsson. Ett annat viktigt område blev bokomslag, där hennes pregnanta hantering av symbol och bokstav kom till sin rätt. I några svenska kyrkor finns också arkitekturbundna målningar och ikoner av hennes hand.
Syster Mariannes konstnärliga produktion visar en bestämd inriktning i stil och ikonografi med rena linjer och spänstiga konturer, klara och dekorativa färgfält och en djup medvetenhet om Kyrkans bildtradition från äldsta tid till nu. För några år sedan talade hon med mig om värdet att som syster få arbeta med ett hantverk, att få gestalta ett budskap, att förkunna och förmedla. Så har det varit genom ett långt och rikt konstnärskap.