Marianne Gustafsson, (född Johansson) boende i Bälinge, föddes i Borås 1948 och kom till Uppsala under 50-talet med sina föräldrar och syskon. Tidigt väcktes ett intresse för fotboll och hon kom att spela i dåvarande Uppsalaklubben SK Servia och sedermera i Bälinge IF.
I Bälinge IF intog hon snart en ledarroll, i samverkan med sin make Hasse Gustafsson, som tränare för föreningen flicklag. De båda var även under mer än ett decennium uppskattade distriktlagsledare inom Upplands Fotbollförbund för flicklag. I flicklagen ingick, bland många andra, deras två döttrar Anna och Mari, som båda var duktiga fotbollsspelare i föreningen. Anna (Lundkvist) kom sedan att utvecklas till förbundsdomare inom fotbollen och kom att döma internationell fotboll även utanför Sverige.
Hasse kom sedan under många år att vara tränare för Bälinge IF´s damlag och därefter som förbundskapten för Sveriges damlandslag i landhockey, medan Marianne blev ledamot i Upplands Fotbollförbund och även i förbundets utbildningsgren SISU-Uppland.
Hon lämnade därmed inte Bälinge IF, utan var samtidigt ungdomsansvarig och engagerad ledamot i damsektionens styrelse och föreningens huvudstyrelse under väldigt många år.
”Hasse o Marianne” blev ett begrepp i Bälinge IF – liktydigt med Bälinge damfotboll. Inom förbundskretsar tänjer man gärna på detta till att omfatta fotbollen i hela Uppland och framhåller att Marianne var en genuin ledare som brydde sig om hela personen och inte bara det fotbollsmässiga. Det var lika viktigt att spelarna mådde bra vid sidan av plan. Marianne var en riktigt stor ledare.
Efter flera decenniers engagemang för Upplandsfotbollen kom Marianne att intressera sig för idrottshistoria och blev ledamot i Upplands Idrottshistoriska Förening med nära 800 medlemmar vari ingick många olika idrottsföreningar och idrottsförbund. Hon antog genast uppdraget som kassör och innehade den funktionen under sex år fram till dess hennes sjukdom lade hinder för att fortsätta uppdraget.
Saknaden är stor.