Magnus Sjöberg, född 26 september 1927 och död 29 december 2024, uppnådde några av vårt lands högsta juridiska befattningar. Han blev både riksåklagare och regeringsråd. Som regeringsråd var han tidvis ordförande i regeringsrätten. Om hans juridiska insatser får andra vittna, här bara några ord om honom som privatperson.
Jag lärde känna Mange, när han från Klinte på Gotlands sydvästkust kom till realskolan vid Visby högre allmänna läroverk. Vi delade skolbänk under fyra år i gymnasiet och tog studentexamen i Visby samtidigt, en vårdag 1947. Vid förhöret i filosofi satte vår filosofilärare Bertil Block oss två att kommentera idealismen kontra realismen hos några av filosofihistoriens förgrundsgestalter från Platon till Sartre. Mange förde realismens talan, jag idealismens.
Vänskapen och meningsutbytena med Magnus bidrog mycket till att jag valde att slå mig ner i Uppsala för fortsatta studier. Under de fem år som han låg i Uppsala, träffades vi så gott som dagligen. Vårt meningsutbyte har sedan fortsatt genom åren. Både som sparringpartner och meningsmotståndare har Mange varit oförliknelig. Hans optimistiska och trygga livssyn har vilat på en fond av nykter människokunskap och tolerans mot oliktänkande. Världen skulle vara en bättre plats att leva på, om fler tänkte och handlade som Magnus Sjöberg.