Luigi började sin neurokirurgiska utbildning i Neapel, Italien. 1965 kom han till Sahlgrenska sjukhuset, Göteborg, för vad som var tänkt att bli en tids auskultation inom neurokirurgi på inrådan av sin chef i Neapel, professor Giuseppe Schisano. Professor Gösta Norlén, dåvarande chef på kliniken, såg Luigis fallenhet för neurokirurgi vilket ledde till en tjänst vid kliniken och svensk specialistkompetens 1974. Luigi bedrev forskning som utmynnade i en doktorsavhandling 1979 vid Göteborgs Universitet rörande beslutsprocessen inför operation av kärlmissbildningar i hjärnan. Avhandlingen fick stor internationell uppmärksamhet.
Luigi kom till Akademiska sjukhuset, Neurokirurgiska kliniken, Uppsala 1975 där han blev docent 1987, överläkare 1990 samt också var klinikchef under en period. I Uppsala ansvarade han för den kärlkirurgiska verksamheten under många år. Han hade också en avgörande betydelse för etableringen av stereotaktisk protonterapi av kärlmissbildningar i hjärnan på Gustav Werner Institutet i Uppsala (vilket nu görs på Skandionkliniken) och strålbehandling av hjärntumörer med så kallade boron neutron capture terapi i Studsvik, i samarbete med professor Börje Larsson och andra. Han återvände till Sahlgrenska sjukhuset 1994 som klinikchef fram till 2001. Han erhöll även en position som adjungerad professor vid Sahlgrenska akademien som han innehade till sin pensionering.
Luigi hade förmågan att med sitt lugn och prestigelösa sätt se och göra alla omkring honom rättvisa. Han kunde alltid också mobiliseras för bra stöd och interaktion i svåra situationer. Professionellt var han en mycket skicklig neurokirurg och hade också ett akademiskt förhållningssätt genom att ständigt vara mycket påläst, analytisk och med ett aldrig sinande intresse för den intensiva utvecklingen inom specialiteten.
Många neurokirurger har haft den stora förmånen att bli upplärda av Luigi och fått erfara en stor pedagogisk förmåga i förening med tålamod och tillit. Hans skicklighet har hjälpt många patienter, direkt av honom själv, och genom det kirurgiska arvet han aldrig tvekade att lämna vidare. Vi känner stor saknad efter hans bortgång men bevarar många fina minnen.
För neurokirurgiska kollegor i Göteborg och Uppsala.