Luigi studerade till läkare i Neapel och gick ut med högsta betyg. Detta betydde att han slapp betala avgifter för sina studier. De tjocka medicinska läroböckerna komprimerade han till små kompendier som såldes till andra medicinare.
Bristen på arbete i Neapel, kärleken, samt en önskan om att bli hjärnkirurg ledde honom till Sverige och Göteborg 1965. På Sahlgrenska sjukhuset arbetade han först som biträde på operationsavdelningen. En dag upptäckte professor Norlén Luigis förmåga att teckna av hans operativa ingrepp. Med Luigis bilder blev de operativa ingreppen tydligare för tillresta auskultanter. Han fick vikariat på Norléns klinik, men för att erhålla svensk läkarlegitimation krävdes en tid som distriktsläkare och kurser i Svenska språket.
I Göteborg gifte sig Luigi med Christina och fick två framgångsrika, döttrar Teresa och Paola.
Efter vikariat i Göteborg fick Luigi rekommendation till ett nytt arbete vid professor Einar Bohms neurokirurgiska institution i Uppsala. Även här blev det framgång. Han lärde sig arbeta med hjälp av mikroskop, mikrokirurgi blev sedan en milstolpe inom neurokirurgin. Luigi blev sedermera en erkänd aneurysm-kärlkirurg.
I Uppsala träffade Luigi Ann-Charlotte och framgångsrike sonen Alexander föddes. 1998 fick Luigi en personlig professur i Göteborg och familjen flyttade dit. Vid pensioneringen återvände han till oss i Uppsala och vi fick äntligen mer tid för varandra.
Luigi har varit en person med ovanliga egenskaper. Han har charmat sin omgivning med kärlek, kamratskap, kunskap, vetenskap och filosofi. Med honom kunde man verkligen prata om allt och i stort förtroende. Vi fick stöd, värme, kramar, goda råd och tips i angelägna frågor.
Vi minns hans kluriga funderingar. Han har ansett att känslorna alltid vinner över förnuftet.
Luigi hade inget intresse för banaliteter såsom ekonomi. Tveksamt om han visste vad ordet inlåningsränta innebar.
Luigi var oerhört generös. Han pratade om plus- och minuslagen, teorin om att det mesta jämnar ut sig i långa loppet.
Att umgås med Luigi var ett stort nöje. Hans historier om vardagliga händelser förgyllde vår tillvaro.
Vi saknar honom och vi kommer att minnas honom som den storartade vän och människa han var!