Under min gymnasietid i Oskarhamns läroverk fick jag ofta sällskap till skolan med Lasse. Jag var ”inackorderad” i det hus som han bodde i. Vi deltog förtjust i frivillig teckning och skolans elevråd. Minns Lasse som en ovanligt öppen och glad pojke. Säkert inte lätt på den tiden att vara rektorns son – men han kom att förvaltade sin pappas roll på ett kreativt sätt.
Han gick ut med bästa betyg på kortast tid i sin årskurs på KTH:s Elektrotekniska Linje, trots sin dyslexi. Hans gjorde en snabb industriell karriär med bland annat toppjobb i Tyskland inom Siemens.
Våra vägar kom att mötas åter, vid ett samtal där jag berättade om min dröm, att bidra till att mitt uppväxtsamhälle i Småland skulle blomstra igen. Forskningsprojektet ”Computers in The Bakery” vid internettidens inledning blev en succé – mycket tack vare samarbete med Lasse med sitt starka engagemang och personliga nätverk samt en progressiv kommunledning. Första internetuppkopplingen i bygden kom till stånd, första e-handelskursen i södra Sverige hölls, kurser i CAD-system för småindustrierna och OTB-system (ord- och textbehandling) för bland annat kommunens tjänstemän. Min mormors f d bageri blev en elektronisk hub.
Två industrier Textil 2000 och Läder 2000 startades som efter ett par år kunde ställa ut varor på Stockholms-mässan när Högsby blev årets kommun. I samband med migrationen under Balkankriget kunde Bosnierna få arbete i dessa industrier, inte förlora sin självkänsla, försvinna in i traumatiska minnen eller pacificeras. Hela kommunen blomstrade. En stor samhällsinsats där Lasse var en av motorerna och som låg för tidigt för långsiktig överlevnad, alltför pionjärt. Energin fanns dock kvar hos de människorna och deras tro på framtiden. Vid nästa migrationsvåg blev utmaningen för svår för ett litet samhälle som Högsby, men ”sagan” dokumenterades i bild och text av Lasse – för dem som vill fortsätta.
På senare tid var Lasse engagerad i att lära ut svenska och engelska till nyanlända och drev en lägerverksamhet med inslag av hantverk på en bondgård för ungdomar som hamnat utanför samhället.
Vem var då Lasse? Han var en man som tog plats för att ge andra plats. Han var gränslös för att inkludera andra. Han var generös i vid bemärkelse. En humanist som inte krökts av administration och teknik. Han såg motgångar som energikällor. Framför allt var han en god kamrat. Under många år samlade han Oskarshamnstudenterna på Hasselbacken för en vårlunch. Han ringde till samtliga och på så sätt kunde han berätta om deras liv för oss andra som var närvarande. Jag vet att klasskamraterna var än de finns, förenas i en djup tacksamhet och saknad.