Lars var prästson och växte upp i Ljuder i Småland och utbildade sig till agronom. Redan under studietiden träffade han sin älskade hustru Eva-May på en kårfest i Finland. En stor del av sitt yrkesliv kom han att arbeta med jordbruk och utveckling i Syd. Efter arbete för FAO i Etiopien återvände Lars 1980 till Sverige med familjen som nu även bestod av de fyra barnen.
Efter några år som lärare vid Plönninge lantbruksskola började Lars som adjunkt, doktorerade och blev sedermera lektor vid Sveriges lantbruksuniversitet där han stannade under sitt resterande yrkesliv. Tidigt blev Lars tillfrågad om att koordinera ett forskningssamarbete mellan SLU och dess motsvarighet i Nicaragua, idag UNA.
För Lars var det viktigt att det blev ett långsiktigt åtagande och att ansvaret på plats låg hos samarbetspartnern. Det SLU främst skulle bidra med var utbildning och den vetenskapliga miljön med handledning och teoretiska kurser. Studenterna genomförde det praktiska forskningsarbetet i Nicaragua. Ett stort antal lärare vid UNA fick master- och doktorandutbildning under de 30 åren programmet varade. Lars drev samarbetet med stor skicklighet och ansvarade senare för ett liknande forskningssamarbete med Alemaya universitet i Etiopien.
Lars var tidigt intresserad av tvärvetenskapliga samarbeten och startade forskarskolan Resursbevarande jord- och trädgårdsbruk. Lars bidrog med kompetens inom sitt breda forskningsfält kopplat till odlingssystem, men skapade också förutsättningar för andra forskares och doktoranders forskning inom Emergi-analysen. Lars var en mycket uppskattad föreläsare och brukade säga - ”Det viktigaste med forskningen är att den gör oss till bättre lärare”.
Lars stod för sina åsikter. Vid ett besök av Sovjets jordbruksminister till SLU under 1980-talet genomförde Lars med kollega en tvåmanna-demonstration med plakat som uppmanade Sovjet att lämna Afghanistan. Men det som framförallt präglade Lars var hans genuina respekt för andra människor. Inte minst tog han kvinnliga studenter och kollegor på fullt allvar. Och han hade äkta respekt för dem som kom från andra kulturer eller religioner.
Lars var extremt lojal mot SLU, chefer, medarbetare och kollegor men kanske framförallt gentemot sina doktorander. För detta är vi evigt tacksamma.
Tidigare kollegor och doktorander