Lars Ohlander (1938-2023)

Lars var en ovanlig människa, en sann lärare och ett föredöme när det gäller praktisk solidaritet och samverkan, docent vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU och hedersdoktor vid Nicaraguas nationella lantbruksuniversitet, UNA. 
När Lars i början av 1980-talet tillfrågades av Sida/Sarec om han ville koordinera ett forskningssamarbete med Nicaragua krävde han, med utgångspunkt från hans tidigare arbete i Etiopien, att det skulle vara långsiktigt för att det verkligen skulle kunna ha en inverkan. Forskningssamarbetet mellan Sverige och Nicaragua kom att pågå i 25 år.
Lars kämpade för solidaritet och var en ambassadör för utvecklingsländer och talade alltid för deras sak. Han var också en sann lärare. Oavsett vilket ämne en fråga handlade om (vetenskap, miljö, konst, kultur eller sport) och oberoende var den ställdes (i klassrummet, i bilen, runt bordet eller i korridoren) utvecklades svaren till riktiga lektioner. Han delade inte bara med sig av sina stora kunskaper – han var som ett levande bibliotek – han sökte själv vidare i böcker och artiklar, och senare på nätet, för att inte komma med ett alltför enkelt svar.
Istället för att bo på dyra hotell vid besöken i Nicaragua användes pengarna till att rusta upp UNA:s lägenheter för gästforskare där svenska och andra samarbetspartners kunde bo. Lars flög aldrig Business Class och hade själv bara gamla bilar medan UNA alltid hade nya och fungerande bilar för studenternas fältarbeten.
Han delade med sig av all sin kunskap inom fältforskning, från experimentdesign och hur data skulle samlas in och analyseras till hur en vetenskaplig artikel skulle skrivas eller hur en forskningspresentation gjordes bäst. 
Förutom allt detta vägledde Lars oss Nicaragua-studenter om alla praktikaliteter när vi besökte SLU och Sverige. Jag är djupt tacksam för hans stöd även efter att forskningssamarbetet mellan Sverige och Nicaragua har avslutats. Han var min mentor, min lärare, min vägledare och rådgivare, min vän – ett föredöme för mig i yrkeslivet och privat. Han var mitt skyddshelgon. 
Det är ett stort privilegium och jag känner oändlig tacksamhet över att ha fått lära känna Lars och hans familj, hans fantastiska hustru Eva-May och de fyra barnen.