Född i Munkfors och efter att tagit studenten i Karlstad kom han till Uppsala 1959. Efter studier i statskunskap och angränsande ämnen samt en längre utlandsvistelse disputerade han 1974 på en avhandling av det äldre slaget. Den var skriven på engelska och handlade om hur den jugoslaviska statsledningen tillämpade idén om alliansfrihet under det kalla kriget.
Under större delen av sitt yrkesliv var han verksam vid Uppsala universitets statsvetenskapliga institution. På åttiotalet skaffade han sig en ytterligare erfarenhet. Han verkade då som forskningssekreterare vid Statens institut för byggnadsforskning i Gävle. Som följd av att institutet på nittiotalet upphörde kom han tillbaka till institutionen i Uppsala.
Såväl i Uppsala som i Gävle rönte han stor uppskattning som en påfallande engagerad, allmänbildad och omdömesgill lärare, forskare och bedömare. Att han blev såväl sedd i båda dessa miljöer berodde på hans förmåga till integritet och att kunna konstruktivt kommunicera.
Samma egenskaper gynnade tidskriften "Scandinavian Political Studies". Under en treårsperiod direkt efter millennieskiftet var han dess redaktionssekreterare. Också för den uppgiften var han som klippt och skuren.
Till bilden hör hur han efter sin pensionering drabbades av en allvarlig ögonskada, till sist blev han helt blind.
Karaktäristiskt var hur han aldrig beklagade sig över de påfrestningar som den gradvisa synförlusten medförde. I stället lärde han sig punktskrift och lät sig engageras som ledamot av styrelsen för Synskadades Riksförbund.
Ingen kunde som han redogöra för vad som gick att åstadkomma genom att bejaka den tekniska utvecklingen. Det handlade då inte bara om fler inlästa tidningar, tidskrifter och böcker utan också om ändamålsenliga datorprogram och ljudanläggningar samt på senare år särskilt om parkeringsregler för elsparkcyklar.