Gunne blev medicine licentiat i Stockholm 1949, medicine doktor och docent i psykiatri vid Karolinska institutet 1963. Han tjänstgjorde bland annat vid Beckomberga sjukhus, Södersjukhuset och Karolinska institutet, innehade forskartjänst i experimentell neuropsykiatri vid Statens medicinska forskningsråd 1965 och var professor i psykiatri vid Uppsala universitet samt överläkare vid Forskningsavdelningen, Ulleråkers sjukhus 1966–89.
Efter att han hade bedrivit forskning vid Rockefellerinstitutet i New York 1965–66 till exempel om metadon, startade han 1966 den första metadonbehandlingen mot opiatmissbruk i Sverige. Gunne bedrev ytterligare forskning i USA, vid Massachusetts Institute of Technology 1980–1981 och vid Georgetown University 1985–1986 bland annat om neuroleptikaframkallade rörelsesjukdomar. Han författade en rad skrifter i psykiatri och psykofarmakologi. Efter sin pensionering arbetade han oförtröttligt som sakkunnig vid Läkemedelsverket i Uppsala.
I den kliniska verksamheten förstod Lars Gunne betydelsen av grundläggande etiska värderingar i vårdarbetet. Hans inopportuna rättframhet inom metadonbehandlingen gjorde honom inte alltid populär bland myndigheter men han uppskattades hängivet av sina patienter för sina stödjande ordinationer.
Gunne hade lätt att få vänner, både i Sverige och utomlands. Det var en förmån att få samarbeta med Lars. Man imponerades av hans analytiska förmåga och hans klara tankar.
Vi som kom att stå honom nära minns med saknad hans humor och vänliga leende inte minst när han och Ulrika tog emot oss på den älskade Furuholmen i Nynäshamns skärgård. Det är med djup saknad vi nu tar farväl av vår vän. Samtidigt är vi tacksamma för alla minnesvärda stunder vi fått vara tillsammans.