Lars-Gösta Wiman läste medicin i Uppsala, blev med lic 1956 och disputerade 1964 och utnämndes samma år till docent i lungmedicin. Efter en rik och omväxlande karriär blev han 2014 medicine jubeldoktor i Uppsala. Efter disputationen, vid 39 års ålder, utnämndes han av kungen till överläkare på lungkliniken vid Hällnäs sjukhus, det stora tidigare sanatoriet i Västerbottens inland. Han ledde överflyttningen till det nybyggda sjukhuskomplexet i Umeå, nu Norrlands universitetssjukhus, där han förblev klinikchef till 1975.
Lars-Gösta Wiman utnämndes 1975 till klinikchef vid den nyöppnade lungkliniken på Huddinge universitetssjukhus, där han fick möjligheten att bygga upp ännu en ny universitetsmiljö i lungmedicin. Forskningen rörde lungcancer, olika bronkoskopiska metoder och inte minst rökningens skadeverkningar.
Kanske var medicinhistorien Lars-Gösta Wimans största intresse. Redan 1980 publicerade han sitt första medicinhistoriska arbete. Nästa arbete kom 1987 – om det mer än 200 år gamla receptet ”Brömsens droppar”, följt av en rad publikationer om arkiatern Sven Bröms och hans släkt från Ockelbo. Wiman publicerade ytterligare tre värdefulla medicinhistoriska böcker: om Nicotiana, ett universalläkemedel från 1633, om sanatoriet i Hällnäs och om Abraham Bäck, Linnés vän.
På senare år ägnade Wiman stor möda åt Svensk Lungmedicinsk Förening, där han blev hedersledamot 1996. Samma år valdes han till arkivarie i föreningen tillsammans med sin gamla kollega från Hällnäs, Rigmor Beskow. Samarbetet med deras efterträdare som arkivarier, Gunnar Boman och Berith Blom-Bülow, var utmärkt.
Vi saknar honom mycket – som kamrat, kollega och outtröttlig utforskare av medicinens historia.