Kristian Jönsson växte upp på gården Lilla Nyåker i Åkerby. Gården, som gått i arv inom släkten i 6-7 generationer före honom, betydde mycket för honom. Historia, traditioner och kontinuitet var företeelser han hade respekt för. När han berättade att ”nu var det klart” att äldste sonen Magnus tar över gården var det en lättad och tillfredsställd Kristian vi mötte. Han hade med den kontinuiteten gjort sitt för att gårdens historia och tradition skulle leva vidare.
”Jag är glad över att jag fick verka som bonde medan lantbruket fortfarande var ett hantverk”, brukade han säga. När han tog över gården var det ett traditionellt jordbruk med hästar, kor, grisar och höns han ägnade sig åt. Lite skämtsamt kunde han berätta hurusom Inga-Lill, som var ”flickan från staden”, imponerades av att han fram på småtimmarna hade så bråttom hem för han måste mjölka korna.
Som jordbrukare fick Kristian vara med om stora förändringar. Jordbruket specialiserades och förvandlades från hantverk till industri och maskindrift. Plötsligt började man tala om mjölkbönder, köttbönder, spannmålsbönder, skogsbönder etc. Allt genomfördes med hjälp av specialkonstruerade maskiner. För Kristians del innebar förändringen att hans traditionella jordbruk förvandlades till ett renodlat spannmålsproducerande företag.
Den förändringen gav honom tid att ägna sig åt andra verksamheter. En sådan var att han – vid sidan av jordbruket – i många år jobbade som försäkringsmäklare åt Länsförsäkringar; en annan var att han lobbade som vaktmästare i Helga Tref. kyrka i Uppsala. När han slutade där var hans önskan att själv få predika i kyrkan. Och på Tacksägelsedagen stod Kristian i predikstolen inför en fullsatt kyrka och berättade om sin barnatro och vad den betytt för honom i livet.
Kristian hade en underbar förmåga att umgås med andra människor. Han fick alltid folk att trivas i hans sällskap. Vi som i flera decennier hade förmånen att känna Kristian fann i honom en öppen, rak, rättfram och rättrådig människa med humor och hjärta. Otaliga är de historier han kunde berätta från sitt innehållsrika liv.
Kristian lämnar ett stort tomrum efter sig men också många ljusa minnen. Våra tankar går till Inga-Lill och de tre sönerna och deras familjer. Glömmer honom gör vi aldrig.