Redan i realskolan visade han prov på stor begåvning, vilket ledde till att han rekommenderades att söka en friplats på dåvarande Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk. Mamma ville dock annorlunda varför han blev Västergötland trogen och tog sin studentexamen i Borås.
Som den bondson han var föll det sig naturligt att han skulle bli agronom. Studierna finansierade han delvis som taxichaufför i Uppsala. Efter agronomexamen anställdes Kjell vid Jordbrukstekniska Institutet, där han bedrev forskning till sin pensionering, och då främst rörande potatisodling.
Kjell hade en mycket stor social kompetens och hade lätt att finna vänner, vilket hans och Ingegärds stora vänkrets vittnar om. Där fanns olika konstellationer och vi tillhörde den som skämtsamt kallades sex-gänget eftersom vi var 6 personer i denna grupp. Det var Kjell som tog initiativet till detta lilla gäng. Jämna födelsedagar firades under en weekend, gärna med någon kulturell aktivitet i anslutning till firandet. Vi minns med glädje de långa hotellfrukostarna där vi löste landets och världens problem.
Vi måste framhålla Kjells stora insatser för familjen, alltid med gott humör. Trots sitt stora engagemang för familjen hann han även med att vara klubbmästare i sällskapet A&A (Amicitia et Agricultura) en tid. Vännen Kjell lämnar ett stort tomrum efter sig. Vi är tacksamma att ha fått tillhöra hans nära vänner.