Kjell Hamrin (1951-2022)

Han växte upp i byn Näggård ett par mil från Härnösand. Det fanns inga studietraditioner I släkten. Han hade det mycket lätt för sig i skolan och bereddes möjlighet att studera vidare i Härnösand. Efter gymnasieåren följde sedan universitetsstudier i Uppsala och han fullgjorde sin grundutbildning vid fysiska institutionen. Han rekommenderades varmt till att fortsätta en forskarutbildning i fysik och fick sin vetenskapliga skolning gjord inom "ESCA gruppen" som inrättats av Prof. Kai Siegbahn (Nobelpris 1981). Kjell Hamrin engagerade sig fullständigt i det pågående intensiva experimentella arbetet att utveckla nya mera känsliga och högupplösande elektronspektrometrar, som bland annat resulterade i de två berömda monografierna "ESCA- Electron Spectroscopy for Chemical Analysis" (1967) och "ESCA Applied to Free Molecules" (1969). 

Kjell disputerade 1970 på en avhandling med titeln ”ESCA Applied to Solids and Gases". Denna avhandling ledde honom till en docentur och han började undervisa redan innan disputationen. 

En av oss (SS) hade honom som lärare i en delkurs. Kjell inbjöd oss studenter till en glad diskussion om den moderna fysiken, han gjorde ämnet mycket spännande. Kjell blev senare även en ytterst hjälpsam och vänlig kollega. Med tiden upptog undervisning allt mer av hans tid och han blev så småningom även studierektor och ställföreträdande prefekt. Institutionen expanderade hela tiden i rask takt. Tidigare i slutet av fyrtiotalet fanns det bara några tiotal studenter som studerade fysik. Mot slutet av 1900 talet utbildades årligen över 1500 studenter. Kjell var en av de huvudansvariga för att klara av denna enorma expansion. Kjells ledarskap var oerhört vänligt och kunnigt med stor förmåga att kombinera undervisning på grundutbildningen med möjligheter till forskning för lärarkåren. 

Kjell Hamrin har betytt mycket för utvecklingen av fysiska institutionen i Uppsala. 

Vi saknar honom mycket.