På Timmermansgatan i Svartbäcken finns Salong Kjell, en hårfrisörsalong vars ägare var Kjell-Andreas Jorlin. Nästan alla i området har gått till honom de senast trettio åren. Kjell, som vi kallade honom, fast han formellt använde förnamnet Andreas, var en varm, glad och generös person som ofta gick på pumpen. Han var naiv och godtrogen samtidigt som han var stark och hade en grundmurad positiv livssyn. Jag gick i samma skola som Kjell, Domarringens skola och i samma klass som hans yngre bror. Jag minns honom tydligt eftersom han var den ende på skolan som inte hade något hår. Kjell berättade att hudsjukdomen gjort att han inte hade någon hårväxt. Mobbad i skolan ja, men när han som ung började uppträda som sångare i dansband och blev känd, bidrog hans kala hjässa till uppmärksamhet och popularitet.
Att gå till Kjell var något man såg fram emot. Det kunde ta tid, för kunderna var många och snacket intensivt. Efter pensioneringen bestämde sig Kjell att dra ner på takten. Han tog fredagen ledig och stängde salongen torsdag eftermiddag för att besöka äldre damer i sina hem eller boenden och göra dom fina i håret. Dom avgudade honom! Och på salongen tog han bara en kund i taget. Den kund som satt i stolen fick hela hans uppmärksamhet.
Hans mamma var hans stora kärlek. Dom både stod nära och bodde nära varandra. Mamman var sjuklig och han skötte om henne som den kärleksfulle son han var.
Många trodde att Kjell var trettio år yngre än vad han var, särskilt om man såg till hans trendiga yttre och hans blonda, långhåriga och rufsiga peruk ”à la Rod Stewart”.
Så fick Kjell skelettcancer. Med en fantastisk medicin fortsatte livet som vanligt. Han kom med i ett speciellt forskningsprojekt och som tack för deltagandet fick han 50 000 kronor vilket han direkt skänkte till en fond för prostataforskning.
Strax före nyåret 2021 hade jag en tid hos Kjell men han var inte där.
Kjell-Andreas Jorlin skulle fyllt 75 år 2022.
Vi alla saknar dig!