Som person var Kingston otroligt kärleksfull och omtänksam mot de närmaste men han hade stor integritet och släppte inte in vem som helst, ändå var han omtyckt av många. Kingston var klok och eftertänksam vilken gjorde att han av vissa kunde uppfattas som tillbakadragen men de som kände honom såg klokskapen som den av en vis gammal man.
Kingston älskade att spendera tid med familjen och gillade aktiviteter med ett inslag av tävling nästan oavsett vad det var. Många timmar kunde spenderas spelandes shuffleboard, fotbollsgolf, minigolf, bowling, kortspel och brädspel. Kingston var tävlingsinriktad och principfast och för honom var det viktigt att följa reglerna. Han ville vinna vilket gav honom ett fokus som inte många barn i hans ålder har. Trots det var han inte en dålig förlorare utan ville ofta bara spela en gång till för att kunna vinna eller förbättra sitt eget resultat.
Kingston hade en stor kärlek till fotboll och spelade i IF VP Uppsala från 6 års ålder. Fotbollen betydde mycket både för honom och för oss som familj som alla engagerade oss i föreningen som spelare eller tränare. Som fotbollsspelare utvecklades Kingston till att vara en stabil back med ett utvecklat spelsinne och en bra lagspelare. Hans närvaro på planen är saknad av både ledare och spelare.
När Kingston inte själv spelade tittade vi ofta på när Sirius spelade hemmamatcher. Där ville Kingston stå nära klacken och lärde sig snabbt alla sånger och sjöng med så att han blev hes dagen efter.
Kingston spelade sin sista fotbollsmatch i oktober, knappt två veckor innan han blev inlagd på Akademiska Sjukhuset där det kort därpå konstaterades att han hade malignt melanom som manifesterade sig som tre hjärntumörer, en extremt ovanlig cancer i hans ålder.
Kingstons målmedvetenhet, envishet och hur han var som person bidrog mycket till hur han tacklade cancern. Han gjorde det som behövdes med mod och beslutsamhet. Hans kamp blev en som inget barn ska behöva utkämpa. Fighten mot cancern var en fight han inte kunde vinna och han avled i hemmet omgiven av den närmaste familjen, knappt fyra månader efter sin diagnos.
Trots ett kort liv hann Kingston lämna ett stort avtryck hos många människor och han lämnar ett stort tomrum och en enorm saknad efter sig.