Diakonissan Kerstin Åkerström var född och uppvuxen i Söderhamn. Närheten till kyrka och församlingshem, moderns medlemskap i kyrkokören och en längre tid i söndagsskola präglade henne. Konfirmationsprästen hette Yngve Magnusson. Hans dotter Gudrun Hultman blev senare en diakonisskollega. Ärkestiftets ungdomsarbete och medlemskap i KGF, Kristna gymnasistförbundet, förstärkte det som sedan blev Kerstin Åkerströms kallelse – diakoni.
Vägen till Samariterhemmet och Uppsala, där hon diakonissvigdes av ärkebiskop Yngve Brilioth i Domkyrkan hösten 1954, gick via stiftsgården i Undersvik där diakonissan Ragnhild Åkerblom kom att betyda mycket. På ett läger hörde hon prästen vid Samariterhemmet Sigurd Carlstrand berätta om diakoni. Det grep den då 16-åriga Kerstin som begav sig till Samariterhemmet och där träffade Else Orstadius, diakonissa, senare missionär och den första kvinnan i prästämbetet i Uppsala stad.
Kerstin Åkerström skrev två år senare till dåvarande direktorn Samuel Palm och bad att få bli antagen till diakonissanstaltens utbildning. På denna tid kunde man läsa teologi istället för vårdutbildning vilket hon gjorde. Samt tog kantorsexamen och samma år som diakonissvigningen en teol kand.
Under Kerstin Åkerströms tid på Samariterhemmet, hon skrevs in 1948, kallades man syster, bodde i diakonisshuset och bar diakonissdräkt. Under elevtiden spelade hon orgel vid gudstjänsterna. Pehr Edwall var ytterligare en direktor som påverkade henne liksom Vivi-Ann Grönqvist.
Efter vigningen blev Kerstin Åkerström ungdomssekreterare i Uppsala ärkestift, studerade vid Kyrkornas världsråds ekumeniska institut i Bossey följt av en tjänst i Växjö stift. Näste direktor, Bengt Thure Molander, uppmanade henne då att bli studierektor på Samariterhemmet, en tjänst som varade i nio år. Det var en tid av liv och rörelse i huset och hon fick en vän i diakonisskollegan Astrid Bergfors som frivilligt verkar där än i dag.
Så kom längtan efter en församlingstjänst, det blev Uppsala domkyrkoförsamling i 24 år. Vi satt båda i församlingens kyrkoråd och i dess informationskommitté. Hon sjöng i Uppsala domkyrkokör, var aktiv i Samariterhemmets diakonikår och i dess vänförening.
Samariterhemmets devis är "Medmänsklighet sedan" 1882. För Kerstin Åkerström varade hennes medmänsklighet, uttryckt i diakonissvigningen, från 1954 till 2025.