Kent Ersson var Uppsalagrabb och trogen staden i hela sitt liv. Han hade många strängar på sin lyra. Förutom sitt musikintresse, och då speciellt blues och bluesgitarrister, var han en stor tågentusiast, hade stort intresse för Uppsalas historia och samlare av Fendergitarrer.
I sitt yrkesliv verkade Kent i kemibranschen som egenföretagare och som vd i olika företag. På slutet av sitt yrkesliv jobbade han med kvalitetssäkring.
Vi lärde känna Kent genom bluesen i mitten av 1970-talet då vi tillsamman med andra Uppsala bildade Uppsala Bluesförening. Det var några intensiva år på 70-talets slut och i början av 80-talet med många konserter med stora namn som Otis Rush, Mike Bloomfield med flera. Konserterna var ofta i samarbete med Stockholms bluesförening och Uppsala Musikforum. Den första konsert som vi arrangerade var med Professor Longhair på Drabanten 1975. Den blev en stor succé och gav oss mod att gå vidare. Kent hade många uppdrag i UBF och han var under några år dess ordförande.
Men det är främst som skribent under slutet sjuttiotalet i den svenska bluestidskriften Jefferson han ska minnas, med artiklar om gitarristerna B.B. King, Jimmy Dawkins, Freddy King och Johnny Winter. Kent kombinerade sitt stora tågintresse med bluesen i en fin artikel om tåg i bluestexter, Mean Old Frisco.
Under sin sjukdomstid började Kent åter att skriva artiklar för Jefferson. Han var mycket produktiv och vi fick den stora äran att förhandsläsa och faktagranska hans artiklar. I sin senare produktion skrev han om artister som Steve Cropper, Mike Bloomfield, men även om elbasens i roll i bluesmusiken. Denna fick titeln De spelade blues med Precision. Återigen kombinerade han åter två av sina intressen, blues och Fendergitarrer. Kents artikel om gitarristen Steve Cropper var kanske hans starkaste och kan ses som ett pionjärarbete. Den tar upp Croppers arbete som musiker, låtskrivare och producent.
Vi kommer att sakna Kent djupt och minnas honom som en generös, omtänksam och allmänbildad vän. Vi kommer också med värme minnas vår över 50 år långa vänskap, fylld av gemensamma musikupplevelser, resor, och de senaste åren som pensionärer, med långluncher där vi ofta pratade bluesminnen och om Uppsala förr i iden.