”Kent” kom jag att läsa i min dagbok och får samtidigt reda på att min tidigare skolchef lagt sig till den eviga vilan. Minns den unge officern som under ett födelsedagskalas i vredgad ton var just ”vred” på mig mot bakgrund av att den allra bästa människan skulle komma till SSHL i Sigtuna för att bli skolchef. Denna vrede väckte mitt intresse. Ännu mycket mera när Kent i skolans aula presenterade sig också med bilder av sin kära familj.
Jag ställde efter en tid frågan om jag fick skriva till Kent så där i största allmänhet. Kent iakttog mig undrande och beviljade min önskan. Varje mail till Kent och vanliga brev hem till Snickargatan 3C i Västerås besvarades med ett djuplodande innehåll. Rådgivare till den svenska New York Delegationen hade Kent med sin klokskap under ett skede i livet ägnat sig åt.
Detta faktum använde jag mig av för att bättre kunna förstå världen. Jag minns när Sveriges tidigare försvarsminister och Kents tidigare chef Björn von Sydow kom cyklande till skolan för lunch. Det blev ett angenämt samtal om sakernas tillstånd som Kent uppskattade.
Kent och jag fick en gång inbjudan till ett sorgligt avsked en bit bort från Sigtuna. Vid detta tillfälle kunde jag ännu mera uppleva det goda samtalet som ju präglade Kent. Inte ett enda nedsättande ord om någon människa.
Enbart omtanke som jag många gånger konkret har fått uppleva. Kents Pappa Stig Edberg och mina föräldrar var närvarande vid Dag Hammarskjölds begravning i Uppsala året 1961. Detta förenade oss. ”Min barndom” av Stig Edberg som bok kom till mig med följande avslutande rad i brev: ”Jag är nöjd med min pojk.”Stig gjorde det lätt för mig att med vändande post tacka: ”Jag är nöjd med min skolchef.”
Jag bevarar stunderna med Kent i mitt hjärta.