Minnesord
Vår första kontakt – ehuru genom åldersskillnaden på viss distans – skedde redan under studieåren i Uppsala där han var en uppskattad ordförande för studentkåren. Längre fram medförde olika yrkesmässiga sammanträffanden på UD, Kommerskollegium och vår EG-delegation i Bryssel efterhand en nära och personlig vänskap.
Under många år tog denna en rad uttryck med oväntade och berikande kunskaper och – inte minst – respekt för en verklig gentleman. Hela tiden lärde vi oss att uppskatta hans trygga och eftertänksamma lugn och omfattande erfarenheter. Samtal med ”Kalle-Ville” – som han alltid kallades – var något av högtidsstunder och innebar ofta nya, spännande inblickar.
Våra kontakter kunde gälla besök i den polska huvudstaden där han var Sveriges ambassadör och en verkligt kunnig ciceron. Gemensamt upplevde vi stimulerande dagar uppe vid Höga Kusten liksom i Uppsala där nu senast det klassiska studentspexet ”Mohrens sista suck” stod i centrum. Hans bakgrund som tidigare förste kurator vid Västgöta nation ledde vidare till att vi också sågs vid arrangemang av sällskapet ”Gluntarnas Vänner”. Gunnar Wennerberg var ju västgöte. Tyvärr kunde däremot ett länge tilltänkt besök på hans älskade Stora Karlsö aldrig realiseras.
Andra må redovisa Kalle-Villes viktiga insatser för vårt land som minister i Bryssel ifråga om europeisk integration samt som svenskt sändebud i Prag och Warszawa ifråga om relationerna till Östeuropa under de omvälvande åren efter Berlinmurens fall.
Och vi kan vittna om glädjen att ha känt en klok hedersman som vi saknar djupt och sörjer med hans ”Lotta”.